Rotfrukter – det godaste gömmer sig under jorden

Det är något särskilt med att dra upp den första moroten, rädisan eller rödbetan ur jorden. Man ser blasten växa, men själva skörden förblir en hemlighet ända tills den lyfts upp. Ibland blir den rak och bildskön, ibland krokig och högst personlig – men nästan alltid godare än den som legat länge i en grönsaksdisk.

Till rotfrukterna räknar vi bland annat morot, rädisa, rättika och rödbeta. Här har vi också tagit med kålrabbi, trots att den runda knölen egentligen är en uppsvälld stam som växer ovanför marken. Gemensamt för dem är att de är lättodlade, användbara i köket och ger stor skörd på liten yta.

Sådd

De flesta rotfrukter mår bäst av att sås direkt på växtplatsen. Särskilt morötter tycker illa om att bli flyttade när roten väl har börjat utvecklas.

Rädisa kan sås tidigt på våren och därefter i flera omgångar. Under högsommaren går den lättare i blom och kan få skarp smak, men en ny sådd i augusti brukar ge fina hösträdisor.

Morötter, rödbetor och många rättikor sås från april eller maj, när jorden har rett sig. Vinterrättikor och sorter avsedda för lagring sås ofta under sommaren. Kålrabbi kan direktsås men går också bra att förodla och plantera ut.

Sådjup och avstånd

Morot sås cirka 1 centimeter djupt och gallras till 3–5 centimeter mellan plantorna.

Rädisa sås 1–2 centimeter djupt med cirka 3 centimeters mellanrum.

Rättika sås 1–2 centimeter djupt. Plantavståndet beror på sortens storlek men är vanligen 10–15 centimeter.

Rödbeta sås cirka 2 centimeter djupt och gallras till 8–10 centimeter mellan plantorna.

Kålrabbi sås cirka 1 centimeter djupt och behöver ungefär 25 centimeter mellan plantorna.

Ett radavstånd på omkring 30–40 centimeter fungerar för de flesta rotfrukter.

Jorden gör skillnad

En lucker, mullrik och stenfri jord ger de jämnaste rötterna. Morötter och långa rättikor är särskilt känsliga för hård jord, stenar och färsk stallgödsel, som kan få rötterna att dela eller förgrena sig.

Rödbetor och kålrabbi klarar en något kraftigare jord, men även de utvecklas bäst där jorden är lucker och håller fukten utan att bli stående blöt.

Gödsla måttligt. Alltför mycket kväve kan ge imponerande blast men sämre skörd under jord.

Vattning

Håll jorden fuktig under groningen. Små frön ligger ytligt och torkar snabbt om vårsolen och vinden får härja fritt.

När plantorna har kommit upp är jämn vattning fortfarande viktig. Torka kan ge träiga rädisor, skarpa rättikor och hård kålrabbi. Kraftig vattning efter en lång torrperiod kan få vissa rötter att spricka.

Vattna ordentligt men inte varje dag. Ett lager gräsklipp mellan raderna hjälper jorden att behålla fukten och håller samtidigt tillbaka ogräset.

Gallra medan plantorna är små

Gallring kan kännas hårdhänt, men trångbodda plantor ger sällan fina rötter. Gallra när jorden är fuktig och plantorna fortfarande är små.

Rödbetans så kallade frö är vanligtvis en liten fröboll som kan ge flera plantor. Därför kommer rödbetor ofta upp i små grupper och behöver gallras. De späda bladen kan användas i sallad eller tillagas på samma sätt som mangold.

Även gallrade morötter och rädisor kan hamna i köket, bara de hunnit bilda något att äta.

Skörd

Morötter kan skördas späda under sommaren eller lämnas kvar för att växa till lagringsstorlek. De sena sorterna får ofta en fylligare och sötare smak under sensommaren.

Rädisor är snabba och kan vara skördeklara redan efter tre till fem veckor. Vänta inte för länge. Små, spänstiga rädisor är både saftigare och mildare än övervuxna exemplar.

Rättikor skördas när de nått lämplig storlek för sorten. Sommarrättikor äts helst unga, medan vinterrättikor kan få växa sig större och lagras svalt.

Rödbetor kan skördas i alla storlekar. De små är mjälla och fina att rosta hela, medan de större passar till kokning, inläggning och vinterförvaring. Även blasten är ätlig.

Kålrabbi är som bäst när knölen är ungefär 6–10 centimeter stor. Väntar man för länge kan den bli grov och träig. Nyskördad kålrabbi är krispig, saftig och mycket god rå i tunna skivor eller stavar.

Bra att veta

Morotsflugan hittar sina värdväxter genom doften. Skydda gärna morotsodlingen med finmaskigt insektsnät eller fiberduk och undvik att låta bortgallrade morotsplantor ligga kvar intill raden.

Rädisor passar utmärkt som mellangröda. Så dem mellan långsammare grönsaker och skörda innan grannarna behöver utrymmet.

Rättika får ofta mildare och saftigare rötter vid sensommarsådd, när temperaturen sjunker och jorden håller fukten bättre.

Rödbetor för vinterförvaring skördas före den hårda frosten. Vrid av blasten och förvara rötterna svalt, mörkt och frostfritt.

Kålrabbi behöver framför allt jämn tillgång till vatten och gott om plats. Den runda knölen ska ligga ovanför jordytan och ska alltså inte kupas över med jord.

Det är egentligen det fina med rotfrukter: lite frö, lite jord och en smula tålamod – sedan finns en stor del av middagen där nere och väntar.