Rapa di Milano a Colletto Viola – italiensk majrova med violett nacke

Rapa di Milano a Colletto Viola är en klassisk italiensk majrova med plattrund rot, vitt skal och ett vackert rosa till violett parti kring rothalsen. Under det tvåfärgade skalet finns ett vitt, fast och mört fruktkött med mild, frisk och lätt söt smak.

Det här är en snabbväxande köksväxt för den otålige odlaren. Fröerna direktsås och efter bara några veckor kan de första späda rovorna skördas. De är särskilt fina under vår och höst, när det svala vädret ger saftiga, spröda rötter med mildare smak.

Sorten kommer från Franchi Sementi och fröerna är odlade i Italien. Varje påse innehåller generösa 12 gram fröer – tillräckligt för flera sådder och lång skördeperiod.

Kort produktbeskrivning

Rapa di Milano a Colletto Viola är en tidig italiensk majrova med plattrund, vit rot och vackert rosa till violett nacke. Fruktköttet är vitt, fast, mört och milt med fin sötma och försiktig pepprighet. De späda rovorna är utsökta råa, smörstekta, rostade, gratinerade eller i soppor och italiensk giardiniera. Även den unga blasten kan ätas. Direktsås på våren eller under sensommaren för höstskörd. Från Franchi Sementi. 12 gram italienskodlade fröer.

Produktinformation

Majrova – inte kålrot

Den italienska rapa motsvarar vår majrova eller matrova. Den ska inte blandas ihop med kålrot.

Majrovan tillhör arten Brassica rapa och är nära släkt med bland annat pak choi, kinakål och rybs.

Kålroten tillhör däremot Brassica napus. Den utvecklas långsammare, blir större och har ofta gulare, fastare fruktkött.

Rapa di Milano är alltså en riktig majrova: tidig, spröd och snabbväxande. Den skördas helst ung, innan roten hunnit bli grov eller träig.

Vad betyder namnet?

Rapa betyder rova eller majrova.

Di Milano betyder från Milano eller av Milanotyp.

Colletto betyder ordagrant krage eller hals. Inom odlingen syftar det på rothalsen, alltså den övre delen av roten där bladen börjar.

Viola betyder violett.

Namnet kan därför översättas ungefär som:

Den milanesiska majrovan med violett rothals.

Det violetta partiet utvecklas på den del av roten som skjuter upp ovanför jordytan och utsätts för ljus. Den underjordiska delen förblir vit.

Sorten förekommer även under namnen Di Milano Bianca a Colletto Viola, Di Milano a Colletto Viola och ibland Di Milano a Colletto Rosa. De italienska sortregistren anger dessa som närbesläktade eller synonyma beteckningar.

En gammal sort från Lombardiets köksträdgårdar

Majrovor har odlats i norra Italien under mycket lång tid. De var värdefulla eftersom de utvecklades snabbt, kunde odlas under den svalare delen av året och gav både ätliga rötter och blad.

I äldre bondehushåll användes rovor i soppor, minestrone, risrätter och enkla grytor. De kunde ätas direkt efter skörden eller förvaras i sand under vintern.

Att rovor länge haft en plats i Lombardiets odlingshistoria visas också i konsten. Vid Collegio Borromeo i Pavia finns en målning från början av 1600-talet som föreställer knippen av rättikor och rovor. Några av rovorna är vita med violett rothals och påminner om de sorter som fortfarande odlas i regionen.

Det betyder inte att målningen säkert föreställer just dagens Rapa di Milano, men den visar att tvåfärgade rovor med liknande utseende fanns i Lombardiet redan för flera hundra år sedan.

En äldre sort som fortfarande lever

Universitetet i Pavias kartläggning av Lombardiets traditionella köksväxter beskriver Di Milano Bianca a Colletto Viola som en äldre sort som blivit ovanligare i modern odling.

Samtidigt har sorten inte försvunnit. Den finns fortfarande upptagen i Italiens officiella register över köksväxtsorter och bevaras av italienska fröfirmor som Franchi Sementi.

Det är ett fint exempel på varför äldre frösorter behöver fortsätta att odlas. En sort bevaras inte enbart genom att ligga förseglad i en fröbank. Den måste sås, skördas, smakas på och föras vidare mellan odlare.

En kommersiell sort med lokala rötter

Den exakta relationen mellan Rapa di Milano och äldre lokala rovor från Lombardiet är inte fullständigt klarlagd.

Lombardiet har flera gamla vita rovor, bland annat Bianca di Bossico, Bianca di Livigno och Bianca Lodigiana. Några har ett tydligt violett parti vid rothalsen, andra är helt vita.

Forskarna beskriver Rapa di Milano som en mer stabil, under lång tid selekterad handelssort. De lokala rovorna från enskilda dalgångar och byar kan däremot uppvisa större variation mellan plantorna.

Rapa di Milano är alltså inte nödvändigtvis identisk med någon av de äldre lokala rovorna. Den representerar snarare en milanesisk och lombardisk odlingstyp som genom fortsatt urval har blivit jämn, tidig och pålitlig.

Sortens utseende

Franchi beskriver Rapa di Milano a Colletto Viola som en tidig sort med en medelstor planta och relativt få blad.

Roten är platt och blir av god storlek utan att behöva stå särskilt länge i jorden. Den nedre delen är vit medan rothalsen övergår i rosa, rödviolett eller ljust purpur.

Fruktköttet är vitt och har en ovanligt fin kombination av fasthet och mörhet. Det gör att roten håller formen vid tillagning men ändå blir mjuk och saftig.

Den platta formen skiljer sorten från många runda violettoppade rovor. När man jämför olika fröpåsar är det därför viktigt att inte blanda ihop Rapa di Milano a Colletto Viola med den rundare Rapa Tonda a Colletto Viola.

Smak

De unga rötterna har en mild och frisk smak med fin sötma och en lätt pepprig ton.

Smaken kan föra tankarna till en blandning av mild rädisa, kålrabbi och riktigt späd kålrot, men konsistensen är saftigare och sprödare.

Rå är den frisk och krispig. Vid tillagning försvinner en del av den peppriga tonen och sötman blir tydligare.

Rovor som står för länge i torr eller varm jord kan bli skarpa, svampiga eller träiga. Sorten smakar därför bäst när rötterna skördas unga och jorden har hållits jämnt fuktig.

Rapa di Milano i det italienska köket

I Italien har rovan länge tillhört det enkla bondeköket, la cucina povera. Den gav mat under den del av året då utbudet av färska grönsaker var begränsat.

Rovor används bland annat:

råa i sallader

hyvlade som carpaccio

kokta med olivolja och örter

smörstekta

ugnsrostade

i soppor och minestrone

i risrätter

i grönsaksgrytor

gratinerade

inlagda i giardiniera

jästa eller syrade

Även blasten kan användas. Späda blad kokas eller steks på ungefär samma sätt som spenat, mangold och andra italienska bladgrönsaker.

Rå som italiensk carpaccio

Skörda rovorna medan de fortfarande är små och fasta.

Skala dem tunt och hyvla dem i nästan genomskinliga skivor. Lägg skivorna på ett fat och tillsätt olivolja, citron, flingsalt och svartpeppar.

Toppa med rostade hasselnötter, valnötter eller pumpafrön. Några blad persilja, mynta eller rucola ger extra friskhet.

Den råa rovan är också god tillsammans med tunt skivat äpple eller päron.

Smörstekt majrova

Skär späda rovor i klyftor och stek dem långsamt i smör eller olivolja tills snittytorna fått färg.

Tillsätt lite vatten och låt dem ångkoka färdigt under lock. Avsluta med citron, salt och hackad persilja.

Den naturliga sötman kommer fram tydligt vid stekningen. Servera till linser, vita bönor, svamp eller en krämig polenta.

Ugnsrostad Rapa di Milano

Skär rovorna i klyftor och blanda dem med olivolja, vitlök, rosmarin och salt.

Rosta dem i ugnen tills de blivit mjuka och fått mörka kanter. De kan gärna blandas med morötter, rödbetor, potatis eller pumpa.

En skvätt balsamvinäger eller citron efter rostningen ger en fin kontrast till sötman.

Riso e rape – ris med rovor

I Lombardiets äldre landsbygdskök förekommer enkla risrätter med rovor. Kombinationen passar regionen väl: riset kommer från Poslättens risodlingar och rovan från höstens och vinterns köksträdgårdar.

Fräs lök eller purjolök mjuk i olivolja. Tillsätt små tärningar av majrova och låt dem fräsa med en stund.

Häll i ris och varm grönsaksbuljong och tillaga som en lös risotto eller tjock rissoppa. Avsluta med svartpeppar, persilja och en klick smör eller olivolja.

Om ost används väljer du en vegetarisk ost framställd med mikrobiellt ystenzym.

Italiensk giardiniera

Späda majrovor är mycket fina i giardiniera, Italiens färgstarka blandning av inlagda grönsaker.

Skär rovorna i små klyftor eller stavar och lägg in dem tillsammans med morot, blomkål, selleri, paprika och smålök.

Använd ett beprövat recept med rätt proportioner mellan vinäger, vatten och salt om grönsakerna ska konserveras och lagras. För snabb kylskåpsinläggning är hållbarheten kortare och burken ska alltid förvaras kallt.

Rovor och brovada

I Friuli finns den berömda traditionen brovada, där rovor fermenteras tillsammans med rester från vinframställningen, framför allt druvrester.

Brovada framställs vanligen av lokalt utvalda rovor och ska inte beskrivas som en särskild maträtt för just Rapa di Milano. Traditionen visar däremot hur betydelsefull rovan har varit i norra Italiens vinterhushållning.

Den som vill experimentera med fermentering hemma bör följa ett modernt och livsmedelssäkert recept med kontrollerad salthalt och temperatur.

Glöm inte blasten

De unga bladen är ätliga och ska inte kastas.

Skörda enstaka späda blad medan rötterna växer, men lämna tillräckligt mycket blast för att plantan ska kunna fortsätta utvecklas.

Bladen kan hastigt förvällas eller stekas med olivolja, vitlök och chili. De passar också i soppor, pajer, pastarätter och frittata.

Blasten har tydligare kålsmak än själva roten och kan ha en lätt senapslik skärpa.