Slutsåld
Radicchio VARIEGATA DI CASTELFRANCO (Franchi)

Radicchio VARIEGATA DI CASTELFRANCO (Franchi)

SEK 45,00


Artikelnr. VXO 40/5

Cicoria Radicchio Variegata di Castelfranco – rosen som går att äta

Radicchio Variegata di Castelfranco är en av Italiens allra vackraste grönsaker. Det färdiga huvudet öppnar sig som en stor gräddvit ros, överströdd med vinröda, violetta och hallonröda stänk. Inget huvud är riktigt det andra likt.

I Veneto kallas den la rosa che si mangia – rosen som går att äta. Den har också fått namn som vinterrosen, den ätliga blomman och radicchio orchideo, orkidéradicchio.

Bakom det romantiska utseendet finns en gammal italiensk köksväxt med krispiga blad och en ovanligt mild smak, någonstans mellan sötma och den eleganta beska som kännetecknar de bästa italienska cikoriesorterna.

Det är dessutom en sort som passar förvånansvärt bra i Sverige. Den sås under sommaren, växer vidare när dagarna blir kortare och utvecklar sina vackraste färger under höstens svala nätter. Med en enkel blekning i mörker blir bladen ljusare, sprödare och betydligt mildare.

Vi har själva blekt Castelfranco hemma och kan intyga att det inte behöver vara komplicerat. Under en mörk hink, i ett uthus eller upplyft med roten i en låda med fuktig jord förvandlas den ganska oansenliga gröna plantan till något som ser ut att komma från en italiensk grönsaksutställning.

Kort produktbeskrivning

Radicchio Variegata di Castelfranco är en klassisk italiensk vintercikoria som efter höstens kyla och blekning bildar stora gräddvita rosetter med vinröda och violetta stänk. Bladen är möra, krispiga och mildare än hos många röda radicchiosorter, med en fin balans mellan sötma och behaglig beska. Underbar rå i sallad men också god lättstekt, grillad, ugnsbakad – och enligt venetiansk tradition även i desserter. En sen och köldtålig sort från Franchi Sementi. Påsen innehåller 12 gram fröer.

Produktinformation

Egenskap Cicoria Variegata di Castelfranco
Svenskt namn Brokbladig radicchio, brokbladig cikoria
Italienskt namn Radicchio Variegato di Castelfranco
Namn på fröpåsen Cicoria Variegata di Castelfranco
Botaniskt namn Cichorium intybus L.
Fröfirma Franchi Sementi
Innehåll 12 gram fröer
Växttyp Tvåårig, odlas vanligen som ettårig
Växtsätt Stor, öppen bladrosett
Färg Gräddvit med röda, vinröda och violetta stänk
Smak Mild, frisk, krispig och behagligt bitter
Såtid Juni–juli
Skörd Oktober–december, beroende på odlingsplats
Sådjup Cirka 0,5–1 centimeter
Plantavstånd Cirka 30–35 centimeter
Radavstånd Cirka 35–40 centimeter
Läge Sol till lätt halvskugga
Användning Sallad, grillning, stekning, risotto, pasta och dessert

En ros från Castelfranco Veneto

Sorten har fått sitt namn efter Castelfranco Veneto, den gamla befästa staden mellan Treviso, Padova och Vicenza. Staden är omgiven av ett bördigt odlingslandskap där flera av Venetos berömda cikoriesorter har utvecklats.

Det färdiga huvudet liknar varken vanlig sallat eller den täta runda radicchio som ofta säljs i svenska livsmedelsbutiker. Bladen ligger i öppna lager. De yttersta är nästan plana, medan de inre reser sig och bildar en luftig krona kring hjärtat.

Den italienska produktspecifikationen beskriver till och med hur bladen ska ligga i flera våningar och tillsammans bilda en öppen ros – utan att sluta sig till ett kompakt huvud.

De ljusa bladen har fransiga kanter och över hela bladytan ligger oregelbundna stänk i nyanser från ljust violett till vinrött och klarrött.

Den kan se målad ut, men färgteckningen är helt naturlig.

Radicchio eller cicoria?

På Franchis fröpåse står Cicoria Variegata di Castelfranco. I italiensk matlagning och på marknader används oftare namnet Radicchio Variegato di Castelfranco.

Båda namnen är korrekta.

Cicoria är det italienska ordet för cikoria och är grammatiskt feminint. Därför heter det variegata.

Radicchio är maskulint. Därför heter den skyddade italienska specialiteten Radicchio Variegato di Castelfranco.

På svenska kan vi kalla den brokbladig radicchio eller brokbladig cikoria, men det italienska namnet säger betydligt mer om dess ursprung och gastronomiska historia.

Barn till Treviso och escarole?

Castelfrancoradicchions exakta ursprung är inte fullständigt dokumenterat. Den vanligaste berättelsen är att den uppstod i Veneto under 1800-talet genom en korsning eller långvarig sammanblandning mellan Radicchio Rosso di Treviso och bredbladig escarole.

Från escarolen anses den ha fått sina breda, mjukt vågiga blad och öppna rosform. Från Trevisocikorian ska den ha ärvt den röda färgteckningen, vinterkaraktären och förmågan att förändras genom blekning.

Det är en lockande förklaring, men de italienska källorna är noga med att påpeka att det saknas dokument som kan fastställa exakt när och hur sorten uppstod.

Vad man vet är att den under 1800-talet blev en uppskattad vintergröda i området kring Castelfranco Veneto. Den var från början ingen exklusiv restaurangråvara utan en praktisk grönsak för lantbrukarfamiljerna – odlingsbar under den kalla årstid då utbudet av färska grönsaker var begränsat.

Från fattigmansmat till skyddad delikatess

Radicchio Variegato di Castelfranco fick europeisk IGP-status 1996.

IGP betyder Indicazione Geografica Protetta, skyddad geografisk beteckning. För att den färdiga grönsaken ska få säljas som Radicchio Variegato di Castelfranco IGP måste produktionen följa det officiella regelverket och ske i den avgränsade delen av provinserna Treviso, Padova och Venezia.

När vi odlar sorten i Sverige får vi naturligtvis kalla den Variegata di Castelfranco, men vår skörd blir inte en italiensk IGP-produkt. Det skyddade namnet gäller den kommersiella grönsak som har odlats, blekts, bearbetats och packats inom det godkända italienska området.

Fröerna och sorten kan däremot resa. Det är därför vi kan odla denna venetianska vinterros i ett svenskt köksland.

Rosen som inte ser märkvärdig ut till en början

Den som odlar Castelfranco för första gången kan bli förvånad. Under sommaren ser plantorna inte särskilt gräddvita eller rosenlika ut.

De bildar stora, ganska öppna rosetter av gröna blad, ibland med svaga röda fläckar. Förvandlingen kommer senare.

Korta dagar och svala nätter förstärker den röda färgteckningen. När plantan därefter bleks i mörker bryts mindre klorofyll ned och de nya eller inre bladen blir ljust gräddgula. Mot den ljusa bakgrunden framträder de röda och violetta stänken mycket tydligare.

Det är först då den verkliga Castelfrancorosen visar sig.

Smak och konsistens

Radicchio Variegata di Castelfranco är mildare än många helt röda radicchiosorter.

Smaken rör sig mellan en diskret sötma och en mycket fin, behaglig beska. De blekta innerbladen är spröda, saftiga och nästan nötiga. Beskan är tydlig nog för att ge karaktär men sällan så kraftig att den tar över.

De kraftigare ytterbladen har mer cikoriakaraktär och passar bra till varm mat. De späda, ljusa innerbladen är fantastiska råa.

Det här är alltså inte en grönsak där allt måste se likadant ut. De bleka innerbladen och de mer färgade ytterbladen har olika smak och olika användningsområden.

En italiensk sallad som förtjänar enkelhet

Ett riktigt vackert huvud behöver inte mycket hjälp.

Bryt bladen försiktigt, skölj dem och låt dem torka ordentligt. Lägg upp dem hela eller riv dem grovt med händerna. Tillsätt en god olivolja, några droppar vinäger eller citron och lite salt.

Servera gärna tillsammans med päron, äpple, apelsin eller granatäpple. Rostade valnötter, hasselnötter eller mandlar passar särskilt bra till den milda beskan.

Den är också mycket god med vita bönor, linser, rostad pumpa, svamp eller en krämig vegetarisk ost framställd utan animaliskt löpe.

I det venetianska köket

Castelfranco används ofta rå eftersom de vackra bladen gör sig så fint på ett fat. Men i Veneto är radicchio mycket mer än sallad.

Den kan stekas hastigt i olivolja, bakas i ugn, läggas på pizza och focaccia eller användas i risotto, pasta, ravioli, gnocchi och salta pajer.

Tillaga den varsamt. Castelfrancos tunna, öppna blad behöver betydligt kortare tid än ett tätt kålhuvud.

Risotto med Castelfranco

Fräs schalottenlök långsamt i olivolja eller smör. Tillsätt risottoris och låt kornen bli varma och glansiga. Slå på vitt vin och därefter varm grönsaksbuljong, lite i taget.

Strimla radicchion och tillsätt de kraftigare delarna under kokningen. Spara de finaste innerbladen och vänd ner dem precis före servering.

Avsluta med smör, olivolja eller en vegetarisk hårdost framställd med mikrobiellt ystenzym. De råa bladen på toppen ger både färg och krispighet.

Castelfranco med päron och valnötter

Lägg de blekta bladen på ett stort fat. Tillsätt tunt skivat päron, rostade valnötter och granatäppelkärnor.

Vispa samman olivolja, citron eller äppelcidervinäger, lite senap och en liten mängd honung. Häll dressingen över salladen strax före servering.

Det söta päronet och valnötternas fetma rundar av den diskreta beskan utan att dölja smaken.

Grillad eller stekt Castelfranco

Dela mindre huvuden i halvor eller klyftor och låt rothalsen hålla samman bladen. Pensla med olivolja och grilla eller stek snabbt på hög värme.

Bladkanterna får gärna bli lätt rostade. Avsluta med salt, citron och eventuellt några droppar balsamvinäger.

Värmen gör smaken mjukare, sötare och mer nötig.

Och ja – den används faktiskt i efterrätter

Castelfrancoradicchions milda beska gör att den kan behandlas ungefär som citrus, mörk choklad eller kaffe i en efterrätt. Beskan skapar kontrast till socker, honung, frukt och grädde.

Den regionala italienska organisationen Strada del Radicchio har publicerat flera desserter med Radicchio Variegato di Castelfranco.

Bland recepten finns:

Parfait på Castelfrancoradicchio med honungsgrädde

Semifreddo med radicchio och yoghurt

Radicchiokräm i mandelflarn

Kräm på radicchio och mandarin med små gratinerade tarteletter

Marmeladliknande radicchio med mascarpone, mandel och honung

I parfaiten finhackas radicchion och steks med smör och socker tills den blir nästan som en marmelad. Den blandas därefter med en kräm och vispad grädde och fryses till en semifreddoliknande dessert.

I ett annat recept karamelliseras strimlad radicchio med socker och rom. Den serveras i ett mandelflarn med mascarponekräm, honung och kanderad frukt.

Så ja – du hade helt rätt. Castelfranco är en av de få sallatsliknande grönsaker som har fått en verklig plats även på det italienska dessertbordet.

En enklare Castelfrancodessert hemma

Strimla en liten mängd av de ljusa bladen fint.

Smält lite smör i en panna och tillsätt råsocker. Lägg i radicchion och låt den falla samman långsamt. Tillsätt finrivet apelsinskal och en liten skvätt apelsinjuice.

Låt blandningen koka tills den blir glansig och marmeladliknande. Låt svalna.

Servera den till mascarponekräm, vaniljglass eller tjock yoghurt tillsammans med rostade mandlar och lite honung. För en helt vegetarisk servering väljer du naturligtvis mejeriprodukter utan gelatin eller andra animaliska tillsatser.

Det smakar inte sallad. Resultatet blir fruktigt, lätt bittert och närmast som en blandning av apelsinmarmelad och mild karamell.

 


Kunder som har köpt denna produkt har också köpt

Spenat LORELAY (Franchi)

VXO 127/17


Det här är en sort som länge haft ett starkt fäste i Sydeuropa och som i Italien även är känd under namnet “Re dell’estate” – sommarens kung.

SEK 35,00

Visa produkten