MISTICANZA DI LATTUGHE ALPINE – alpin sallatsmix från Franchi
Det här är sallatsblandningen för oss som vet att de bästa sallatsdagarna inte alltid är de varmaste.
Misticanza di Lattughe Alpine är Franchis blandning av fem utvalda sallatssorter med olika färg, form och karaktär. Gemensamt för dem är att de trivs i ett svalare odlingsklimat och ger krispiga blad under en lång del av säsongen. En ovanligt användbar sallatsmix för svenska trädgårdar, där våren kan vara kylig, sommaren ombytlig och hösten förvånansvärt generös.
Blandningen innehåller både gröna och röda sorter, löst knutna huvuden och riktigt frasiga krispsallater. Skörda späda blad till en färgstark misticanza eller låt plantorna utvecklas till fullstora huvuden. Eftersom sorterna växer och mognar i lite olika takt får man inte en enda kort skördevecka, utan en sallatsodling som förändras efter hand.
De fem sorterna i blandningen
Regina dei Ghiacci
Namnet betyder Isdrottningen, och det är en klassisk italiensk krispsallat med ljusgröna, kraftigt vågiga och härligt frasiga blad. Den bildar kompakta huvuden men kan även skördas ung.
Smaken är frisk och mild med den rena, saftiga krispighet som gör sallaten användbar till nästan allt. Regina dei Ghiacci är särskilt fin i smörgåsar, salladsskålar och som krispig kontrast till varma grönsaker.
Batavia
Batavia är egentligen inte en enda sort utan en gammal europeisk sallatstyp. Den befinner sig någonstans mellan plocksallat och krispsallat: bladen är vågiga och frasiga, medan huvudet ofta är lite lösare än hos en vanlig isbergssallat.
Det är en sallat med mer karaktär än de allra mildaste huvudsallaterna. Bladen håller sig fina i salladsskålen och tål dressing bättre än mycket tunna sallatsblad.
Rossa di Trento
En gammal sallat från Trentino i norra Italien, med gröna blad som får vinröda eller rödbruna kanter. Bladen är vågiga, dekorativa och milda med en försiktig bitterhet som ger blandningen djup.
Rossa di Trento förknippas också med namnet Ubriacona frastagliata – ungefär den fransiga, lätt berusade sallaten. Namnet brukar förklaras med bladens lite yviga, ostyriga utseende och de vinröda färgskiftningarna. Det är en sallat som ser ut som om den har varit på fest, men ändå lyckas vara en av de vackraste i köksträdgården.
Sorten är känd för att tåla låga temperaturer väl och kan odlas både som skärsallat och till större huvuden.
Rouge Grenobloise
En gammal fransk Bataviasallat från området kring Grenoble vid foten av de franska Alperna. Den bildar stora, fasta huvuden med krispiga gröna blad och vackert rödfärgade kanter.
Rouge Grenobloise har blivit uppskattad för sin förmåga att klara växlande temperaturer. Den kan odlas under vår, sommar och höst och kombinerar Batavias spänstiga blad med en fin, fyllig sallatssmak.
De röda nyanserna framträder ofta tydligare när plantorna får mycket ljus och svala nätter. Därför kan höstskörden bli alldeles särskilt vacker.
Great Lakes
Great Lakes är blandningens amerikanska inslag och en viktig del av den moderna isbergssallatens historia. Sorten utvecklades för att ge stora, fasta och värmetåligare huvuden med tjocka, krispiga blad.
Den introducerades i USA under 1940-talet och blev snabbt betydelsefull för odlingen av krispsallat. Great Lakes visar också att ordet alpin i blandningens namn framför allt beskriver sorternas användbarhet i svalare odlingslägen – inte att alla fem ursprungligen kommer från de italienska Alperna.
Smaken är mild och saftig, med rejäl krispighet. De större bladen är utmärkta i smörgåsar, wraps och sallader där man vill att bladen ska behålla sin struktur.
Vad betyder misticanza?
Misticanza är det italienska ordet för en blandning av blad och örter som skördas och äts tillsammans. Traditionellt kunde en misticanza innehålla både odlade sallater och vilda, ätliga växter: cikoria, ruccola, maskrosblad, små sallatsblad och andra gröna örter som råkade vara som bäst för dagen.
Sammansättningen varierade efter årstid, plats och vad som fanns att tillgå. Det är just detta som är det fina med misticanza. Den behöver inte vara exakt likadan varje gång.
I dagens frövärld används namnet ofta om färdiga blandningar som är valda för att ge variation i färg, bladform, smak och skördetid. Franchis alpina misticanza består enbart av sallat, men de fem sorterna skapar ändå ett levande möte mellan olika sallatstraditioner.
Varför en alpin sallatsblandning?
I bergstrakter måste grönsaker kunna utnyttja en kortare och svalare odlingssäsong. Temperaturen kan växla snabbt mellan dag och natt, och odlingen sker inte alltid under de jämna förhållanden som sallat får i ett varmt lågland.
Franchi har valt sorter som är användbara i sådana odlingslägen. För oss i Sverige är det särskilt intressant. Sallat är i grunden en svalvädersväxt och utvecklar ofta sin finaste smak under vår och höst. Under högsommarens starkaste värme kan sallat däremot börja blomma för tidigt, få beskare blad eller gro dåligt.
Alpin betyder emellertid inte att plantorna är immuna mot frost. Småplantor kan klara kyliga nätter, men kraftig frost kan skada både blad och rötter. Fiberduk, kallväxthus eller odling i drivbänk gör det möjligt att förlänga säsongen betydligt.
Smak och användning
Det fina med blandningen är skillnaderna mellan bladen. Här finns milda och saftiga blad, frasig krispsallat, rödkantade Bataviablad och sorter med en svagt bitter ton.
Skördar man bladen späda får man en elegant sallatsblandning som bara behöver en enkel dressing. Olivolja, citron eller mild vinäger och en nypa salt räcker långt.
Prova också den alpina sallatsmixen tillsammans med:
rostade hasselnötter eller valnötter
tunt skivade rädisor
päron eller syrliga äpplen
kokt eller rostad potatis
gröna linser och örter
gurka, tomater och späda sockerärter
vegetarisk ost utan animaliskt löpe
De fasta Batavia- och krispsallatsbladen passar även till varma rätter. Dela ett fullvuxet huvud, pensla snittytan med olivolja och grilla eller stek hastigt. Sallaten ska få färg men behålla sin spänst. Servera med citron, rostade nötter och örter.
Stora blad kan användas som ätbara skålar eller som ett krispigt alternativ till bröd runt en fyllning av kryddade linser, bönor, ris eller grönsaker.
Ytterbladen behöver inte kastas. De kan strimlas ner i soppa, fräsas hastigt med vitlök och olivolja eller mixas till en grön sallatspesto tillsammans med örter, nötter och en god lagrad vegetarisk ost.
