Sallat S. Anna – italiensk sommarsallat med ett ovanligt vackert namn

S. Anna är en klassisk italiensk huvudsallat med stora, väl slutna huvuden och breda, rundade blad i ljust grönt. Bladen är både stadiga och mjälla, med den milda, friska smaken och nästan smöriga konsistensen som kännetecknar en riktigt fin smörhuvudssallat.

Det är framför allt en sallat för sommaren. Sorten är medelsen till sen, utvecklar stora huvuden och har bättre motståndskraft mot stocklöpning än många sallater som helst vill växa under vårens och höstens svalare dagar.

Namnet skrivs S. Anna av Franchi och utvecklas ofta till Sant’Anna på italienska – Sankta Anna på svenska. Ett ovanligt vackert namn på en användbar sallat som kan stå kvar i landet när många tidiga sorter redan börjat sträcka sig mot blomning.

Varje förpackning innehåller 6 gram fröer, motsvarande ungefär 4 800 fröer.

Fröer från Franchi Sementi.

Kort beskrivning

S. Anna är en italiensk sommarsallat som bildar stora, runda och väl slutna huvuden. De breda, ljusgröna bladen är mjälla men samtidigt stadiga, med mild smak och fin krispighet i mittnerverna. Sorten är medelsen till sen och särskilt lämpad för sommarskörd tack vare sin goda motståndskraft mot stocklöpning. Förpackningen innehåller 6 gram, cirka 4 800 fröer, från Franchi Sementi.

Vad är S. Anna för sorts sallat?

Franchi beskriver S. Anna som en lattuga a cappuccio. Det italienska ordet cappuccio betyder här ett slutet huvud – bladen sluter sig över varandra och bildar ett runt, tätt sallatshuvud.

På svenska ligger typen närmast huvudsallat eller smörhuvudssallat. Det är alltså inte en lös plocksallat och inte heller en upprätt romansallat.

De yttre bladen är breda, rundade och ljust gröna. Längre in blir bladen ljusare, mjällare och tätare vikta kring det spröda sallatshjärtat.

S. Anna förenar två egenskaper som inte alltid kommer tillsammans. Bladen är tillräckligt mjuka för att ge den typiska smöriga sallatskänslan, men samtidigt tillräckligt stadiga för att bilda ett ordentligt huvud och tåla en smakrik dressing.

Ett sallatshuvud för sommaren

Sallat är egentligen en svalvädersväxt. Den gror och växer bäst när jorden är relativt sval, och många sorter börjar snabbt gå i blom när dagarna blir långa, jorden torkar ut och temperaturen stiger.

S. Anna är utvald just för att fungera bättre under den italienska sommaren. Sorten utvecklas medelsent till sent och går långsammare i blom än många tidiga huvudsallater.

Det betyder inte att den är fullständigt okänslig för värme. Även en sommarsallat behöver fukt, rimlig temperatur och tillräckligt med jord kring rötterna. Men med jämn vattning och gärna lite skydd från eftermiddagens starkaste sol kan S. Anna ge fina huvuden under en del av året då många andra smörhuvudssallater blir beska eller går i blom.

I Sverige gör denna egenskap sorten särskilt intressant för sena vårsådder och försommarsådder med skörd under sommaren. Den passar också för en ny sådd under sensommaren, när nätterna åter blir svalare.

Vad betyder namnet S. Anna?

Förkortningen S. Anna läses på italienska som Sant’Anna. På svenska motsvaras namnet av Sankta Anna.

Sankta Annas dag firas den 26 juli, mitt under den italienska sommaren. I det äldre europeiska jordbrukssamhället användes helgondagar ofta som hållpunkter för sådd, skörd och frukternas mognad. Sortnamn som anknyter till helgon, månader och högtidsdagar är därför vanliga bland äldre frukter och grönsaker.

Det är lockande att se namnet som en hänvisning till sommarskörden kring Sant’Annas dag, särskilt eftersom S. Anna är just en sommarsallat. Någon säker dokumentation av vem som gav sorten namnet eller exakt varför har jag däremot inte kunnat finna.

Namnet bör därför få behålla lite av sin hemlighet. Vad vi vet är att S. Anna sedan länge förekommer i italienska frösortiment och att Sant’Anna också nämns bland de sallater som odlas i Val di Chiana i Toscana.

Franchis fröstam ska dock inte utan säkra belägg beskrivas som en särskild lantsort från Val di Chiana. S. Anna odlas och säljs i flera delar av Italien.

Smak och konsistens

S. Anna har en mild, frisk och lätt sötaktig sallatssmak utan påträngande beska när den odlas med jämn tillgång på vatten.

De yttre bladen är breda och har lite mer struktur och smak. De passar bra till blandade sallader, smörgåsar, wraps och lätt tillagade rätter.

De inre bladen är ljusare, mjällare och nästan smöriga. Mittnerverna ger ett behagligt friskt tuggmotstånd utan att bli hårda.

Sallat som har utsatts för stark värme, torka eller börjat gå i blom kan utveckla mer beska. Jämn vattning och skörd vid rätt tidpunkt är därför lika viktigt för smaken som valet av sort.

Sallat i det italienska köket

I Italien serveras sallat ofta mycket enkelt. Fina blad behöver inte döljas under en komplicerad dressing.

En klassisk insalata verde består av sallat som sköljts, torkats noggrant och dressats i sista stund med extra jungfruolivolja, vinäger eller citron och lite salt.

Ordningen har betydelse. Salt tillsätts strax före servering eftersom det drar vätska ur bladen. Om sallaten får stå länge med dressing förlorar den snabbt sin spänst.

Sallat äts inte bara rå i Italien. De stora ytterbladen kan kokas i soppor, bräseras med ärter, användas i risotto eller fyllas och bakas i ugn. Det varma köket är ett utmärkt sätt att använda hela sallatshuvudet – inte bara de ljusa hjärtbladen.

Insalata verde på italienskt vis

Skölj bladen i kallt vatten och torka dem ordentligt. Riv de största bladen med händerna i stället för att skära dem i mycket små bitar.

Blanda en enkel dressing av god olivolja, några droppar vinäger eller citron och lite salt. Vänd ner dressingen precis före servering.

Tillsätt gärna tunt skivad salladslök, rädisor, gurka eller färska örter. Men låt S. Annas egna ljusgröna blad och spröda sallatshjärta spela huvudrollen.

Sallat med ärter på italienskt vis

Fräs salladslök eller en bit finstrimlad purjolök försiktigt i olivolja. Tillsätt färska gröna ärter och en liten mängd grönsaksbuljong.

Lägg ner grovt strimlade ytterblad av S. Anna och låt allt sjuda under några minuter. Sallaten ska mjukna men inte koka sönder fullständigt.

Smaksätt med citron, svartpeppar och persilja, mynta eller körvel. Servera som en varm grönsaksrätt eller tillsammans med pasta, ris eller rostat bröd.

Risotto med sallat och örter

Fräs finhackad lök i olivolja eller smör. Tillsätt risottoris och späd efter hand med varm grönsaksbuljong.

Strimla några av S. Annas kraftigare ytterblad och rör ner dem mot slutet av kokningen. Sallaten sjunker snabbt ihop och ger risotton en mild, grön smak.

Avsluta med citron, persilja och eventuellt en vegetarisk hårdost framställd med mikrobiellt ystenzym.

Sallatssoppa

De stora ytterbladen kan användas i en len grön soppa.

Fräs purjolök och potatis i lite olivolja. Tillsätt grönsaksbuljong och låt koka tills potatisen är mjuk. Lägg ner grovt skuren sallat och låt den koka med under de sista minuterna.

Mixa soppan och smaka av med citron, svartpeppar och färska örter. Servera den varm eller lätt kyld.

Soppan blir särskilt god med körvel, gräslök, persilja eller mynta.

Fyllda sallatsblad

S. Annas breda ytterblad kan användas som naturliga omslag.

Förväll bladen mycket hastigt i kokande vatten och kyl dem omedelbart. Fyll dem med exempelvis ris, linser, svamp, örter och finhackade grönsaker.

Vik ihop bladen till små paket och lägg dem i en ugnsform med lite tomatsås eller grönsaksbuljong. Baka tills fyllningen är varm och bladen blivit mjuka.

Fler vegetariska mattips

Servera sallatshjärtat med citron, olivolja och rostade hasselnötter.

Blanda bladen med färskpotatis, gröna bönor och dill.

Gör sallatswraps med kryddiga linser och tomatsalsa.

Lägg mjälla blad på focaccia med grillade grönsaker.

Servera sallaten med vita bönor, rödlök och persilja.

Blanda den med färska ärter, gurka och mynta.

Använd bladen i smörgåsar med vegetarisk färskost och örter.

Grilla halverade små sallatshuvuden hastigt på snittytan.

Bräsera de yttre bladen med vitlök och olivolja.

Strimla sallaten över en ljummen potatis- eller bönsallad.

Använd de finaste hjärtbladen till pinzimonio med olivolja och citron.

Mixa överblivna ytterblad med basilika, nötter och olivolja till en grön sås.

Så odlar du S. Anna

S. Anna kan förkultiveras eller direktsås. Den passar i kökslandet, pallkragen, kallväxthuset och i rymliga krukor.

För fullt utvecklade huvuden behöver plantorna ordentligt med utrymme. Sorten bildar stora huvuden och bör inte stå lika tätt som sallat som odlas till baby leaf.

Sådd

Så fröerna grunt, ungefär 0,5 centimeter djupt. Sallatsfröer är små och ska inte täckas med ett tjockt jordlager.

Vattna jorden före sådd eller använd en mycket försiktig stril. Håll jorden jämnt fuktig under groningen.

Sallat gror bäst vid måttliga temperaturer, gärna omkring 10–18 grader. När jorden blir varmare än cirka 20–22 grader kan groningen bli långsam och ojämn.

Vid sommarsådd kan fröerna sås på kvällen och placeras svalt tills de har grott. En annan möjlighet är att så i en kruka som får stå i skugga utomhus.

Så hellre en mindre mängd varannan eller var tredje vecka än hela förpackningen samtidigt. Då får du färska huvuden under en betydligt längre period.

Förkultivering

Så två eller tre fröer i varje plugg eller liten kruka. När plantorna har grott behålls den kraftigaste.

Ställ småplantorna ljust och svalt. För hög värme i kombination med dåligt ljus ger snabbt långa och svaga plantor.

Plantera ut när plantorna har fått några riktiga blad och rotklumpen håller ihop. Avhärda dem gradvis om de har stått inomhus.

Sätt plantorna på samma djup som de stått i krukan. Sallatens tillväxtpunkt ska inte begravas i jorden.

Direktsådd

Så direkt på friland när jorden har blivit möjlig att bearbeta. Gör grunda rader, vattna och så fröerna tunt.

Gallra plantorna till omkring 25–30 centimeters avstånd när de har fått några blad. Ät de plantor som gallras bort.

Det kan kännas glest i början, men S. Anna behöver utrymmet för att utveckla sina stora, runda huvuden. För tätt planterade sallater blir mindre, håller fukten mellan bladen och angrips lättare av sniglar och röta.

Sommarsådd

S. Anna är en sommarsort, men själva fröet vill ändå gro svalt.

Under en varm period kan sådden placeras i lätt skugga eller på en sval plats tills fröerna har börjat gro. Så gärna på kvällen och vattna med svalt vatten.

När plantorna kommit upp behöver de mycket ljus, men de kan uppskatta skydd från den hetaste eftermiddagssolen.

En tunn fiberduk eller skuggväv kan användas under de varmaste dagarna. God luftcirkulation är viktig – täckningen får inte stänga inne varm och fuktig luft kring plantorna.

Jord

S. Anna trivs i en lucker, mullrik och näringsrik jord som kan behålla fukt utan att bli vattensjuk.

Blanda gärna ner mogen kompost före sådd eller plantering. Sallat har ett relativt grunt rotsystem och behöver därför tillgång till både vatten och näring nära jordytan.

Mycket mager jord ger små och tidigt åldrande huvuden. Alltför kraftig kvävegödsling kan däremot ge lösa och onödigt mjuka blad.

Vid krukodling används en god planteringsjord. Välj en rymlig kruka med dräneringshål. Små krukor torkar alltför snabbt under sommaren.

Vattning

Jämn vattning är avgörande för en riktigt god sallat.

Torka bromsar tillväxten, gör bladen grövre och kan öka beskan. Växlingar mellan uttorkning och stora mängder vatten kan ge ojämna huvuden och bruna bladkanter.

Vattna ordentligt så att fukten når ner till hela rotsystemet. Under varma perioder är morgonen den bästa tiden.

Ett tunt lager gräsklipp eller annat organiskt material mellan plantorna hjälper jorden att behålla fukten. Håll materialet en liten bit från själva sallatshuvudet så att fukt inte stängs inne mellan de nedersta bladen.

Sol eller halvskugga?

Under vår och tidig höst kan S. Anna odlas i full sol.

Mitt under sommaren är en plats med sol under förmiddagen och lätt skugga under den hetaste delen av eftermiddagen ofta idealisk. Det håller jorden svalare och minskar vattenförbrukningen.

Sallaten ska inte stå i djup skugga hela dagen. Då blir huvudena lösare och risken för snigelangrepp och röta ökar.

Ett luftigt läge med vandrande skugga är bättre än en instängd och fuktig plats.

Stocklöpning

Stocklöpning innebär att sallaten lämnar bladstadiet, skjuter upp en hög stjälk och börjar bilda blommor och frö.

Det är en naturlig del av plantans livscykel, men oönskad när vi odlar för mjälla sallatshuvuden. När blomstjälken börjar utvecklas blir bladen fastare och ofta beskare.

S. Anna har god motståndskraft mot stocklöpning och passar därför bättre för sommarskörd än många tidiga huvudsallater.

Egenskapen är dock inte absolut. Långvarig hetta, torka, trängsel eller andra stressfaktorer kan även få S. Anna att gå i blom. Jämn vattning, tillräckligt plantavstånd och skörd vid rätt tidpunkt ger bäst resultat.

Samodling

S. Anna kan gärna odlas tillsammans med:

rädisa

morot

salladslök

ärter

buskbönor

körvel

dill

gräslök

ringblomma

blomsterkrasse

Sallaten växer relativt snabbt och kan planteras mellan långsammare grödor medan dessa fortfarande är små.

Under sommaren kan högre men luftiga växter ge sallaten lite välkommen skugga. Undvik däremot mycket tät samodling där luften inte kan cirkulera.

Sniglar och andra skadegörare

Små sallatsplantor är särskilt uppskattade av sniglar. Kontrollera odlingen på kvällar och fuktiga morgnar och håll området kring plantorna fritt från brädor, täta ogräsbestånd och annat som ger skydd åt sniglarna.

Fåglar kan ibland dra upp späda plantor. Ett tunt nät över nyplanterad sallat ger ett enkelt skydd.

Bladlöss kan samlas inne i täta huvuden. Undersök plantorna regelbundet och spola bort mindre angrepp med vatten.

God luftcirkulation och vattning vid jorden minskar risken för gråmögel och röta i täta bestånd.

Skörd

Skörda S. Anna när huvudet känns välfyllt och fast men innan plantan börjar sträcka sig.

Skär av hela huvudet strax ovanför markytan. Skörda gärna tidigt på morgonen när bladen är svala och fulla av vatten.

Om sallaten inte ska ätas direkt kan den sköljas, torkas försiktigt och förvaras svalt. Lägg den gärna i en luftig påse eller behållare med en lätt fuktad handduk.

Sallat förlorar snabbt både spänst och smak efter skörden. Den stora lyxen med egenodlad S. Anna är därför att kunna skörda ett huvud bara några minuter innan det ska ätas.

Skörd som plocksallat

S. Anna är i första hand en huvudsallat, men unga ytterblad kan plockas försiktigt efter hand.

Ta bara några blad från varje planta och lämna det inre hjärtat orört. Plantan kan då fortsätta att växa och så småningom bilda ett huvud.

För den finaste sortupplevelsen bör åtminstone några plantor få utvecklas helt. Det är först då man ser S. Annas stora, runda och väl slutna huvuden.

Spara egna fröer

S. Anna är en öppenpollinerad sort och inte en F1-hybrid. Det går därför att spara egna fröer.

Välj några friska och sorttypiska plantor och låt dem gå i blom. Sallaten utvecklar en hög, förgrenad blomställning med många små gula blommor.

När fröna mognar bildas små vita fjun, ungefär som mycket små maskrosbollar. Skörda fröställningarna efter hand innan fröna blåser bort.

Låt dem eftertorka luftigt, rensa bort växtdelar och förvara fröerna torrt, mörkt och svalt.

Sallat är huvudsakligen självpollinerande, men viss korspollinering mellan sorter kan förekomma. Den som vill bevara sorten så ren som möjligt bör hålla avstånd mellan blommande sallatssorter eller låta endast en sort blomma åt gången.

Sex gram är väldigt mycket sallat

Sallatsfröer är lätta och små. Ett gram innehåller ungefär 800 fröer, även om antalet varierar något mellan olika fröpartier.

En förpackning med 6 gram innehåller därför omkring 4 800 fröer.

Det räcker till många sådder, en lång sallatssäsong och mer än ett års odling för de flesta köksträdgårdar. Så lite åt gången och förslut påsen noggrant efter varje sådd.

Förvara återstående fröer torrt, mörkt och svalt. Sallatsfröer kan behålla god grobarhet under flera år om de förvaras väl.

Varför odla S. Anna?

Det vackra italienska namnet är en god början, men sorten har betydligt mer än sitt namn.

S. Anna ger stora och väl slutna sallatshuvuden.

Bladen är breda, ljusgröna och mjälla.

Sallatshjärtat blir ljust, sprött och nästan smörigt.

Sorten är särskilt lämpad för sommarskörd.

Den går långsammare i blom än många tidiga sallater.

De yttre bladen kan användas i både kalla och varma rätter.

Den är öppenpollinerad och lämpar sig för frösparande.

Och med omkring 4 800 fröer i påsen finns det utrymme att så S. Anna om och om igen – från vårens första småplantor till sensommarens sista sallatshuvuden.

Extra kort beskrivning

Italiensk sommarsallat med stora, runda och väl slutna huvuden. De breda, ljusgröna bladen är mjälla men stadiga, med mild smak och ett sprött sallatshjärta. S. Anna är medelsen till sen och har god motståndskraft mot stocklöpning. 6 gram, cirka 4 800 fröer, från Franchi Sementi.