Romansallatsmix – tre klassiska sorter från Frankrike och Italien
En härlig blandning av tre utvalda romansallater med olika färg, form och karaktär: den rödskimrande Rouge d’Hiver, den gamla franska Romaine de Bougival och den italienska odlarfavoriten Ortolani.
Tillsammans ger de en vacker sallatsskörd med allt från späda blad till stora, krispiga huvuden. Smaken är frisk, mild och fylligare än hos många vanliga bladsallater. De kraftiga bladen och saftiga mittnerverna ger den typiska krispighet som gjort romansallaten uppskattad i kök runt hela Medelhavet.
Så blandningen tätt och skörda som baby leaf och plocksallat, eller gallra plantorna och låt dem bilda ståtliga sallatshuvuden. Med minst 5 000 fröer i påsen räcker den till många sådder och en lång sallatssäsong.
Fröer från Franchi Sementi.
Kort beskrivning
Romansallatsmix med tre klassiska sorter: Rouge d’Hiver, Romaine de Bougival och Ortolani. Blandningen ger röda, gröna och ljusgröna blad med frisk smak, kraftiga mittnerver och härlig krispighet. Så tätt för baby leaf och upprepad skörd eller gallra och odla fram hela romansallatshuvuden. Minst 5 000 fröer.
Tre sorter – tre olika uttryck
Den här blandningen består inte bara av tre färger. Den förenar tre gamla europeiska sallatstraditioner: den franska vintersallaten, den stora marknadssallaten från Bougival och den italienska romansallaten som odlats för sina kraftiga, användbara blad.
Rouge d’Hiver
Rouge d’Hiver betyder helt enkelt vinterns röda. Det är en gammal fransk romansallat som bildar stora, upprätta huvuden med släta blad i grönt, brons, koppar och djupt vinrött.
Färgen blir vanligtvis kraftigare när nätterna är svala. Vid tidig vårsådd och sensommarsådd kan plantorna därför utveckla särskilt vackra röda toner.
Bladen är möra men har samtidigt romansallatens karakteristiska krispighet. De späda bladen är mycket vackra i sallatsblandningar, medan de fullvuxna huvudena får breda blad med saftiga mittnerver.
Trots namnet ska Rouge d’Hiver inte automatiskt betraktas som vinterhärdig i hela Sverige. Namnet berättar framför allt om sortens förmåga att trivas och utveckla sin färg under svala förhållanden. I södra Sverige kan den odlas långt in på hösten och övervintras under skydd under gynnsamma vintrar. Längre norrut passar den utmärkt som vår- och höstsallat.
Rouge d’Hiver är särskilt värdefull i blandningen eftersom de röda bladen ger både färg och en något fylligare smak.
Bougival – den stora franska romansallaten
Bougival är en gammal fransk romansallat som också är känd under namnen Romaine de Bougival och Romaine Ballon. Den beskrevs i franska frökataloger redan under 1800-talet och räknas som en av de riktigt stora klassiska romansallaterna.
Namnet anknyter till Bougival väster om Paris, en plats vid Seine som kanske är mest känd från impressionisternas målningar. Under 1800-talet var trakterna kring Paris samtidigt ett viktigt centrum för handelsträdgårdar och yrkesmässig grönsaksodling.
Bougival bildar en generös rosett och kan, om den får gott om plats, utvecklas till ett mycket stort huvud. De gröna bladen är breda, smakrika och ordentligt krispiga. Sorten har i äldre franska beskrivningar omtalats som både produktiv och robust.
Det är en sallat som förtjänar att odlas fram till full storlek åtminstone en gång. De stora yttre bladen är utmärkta till wraps, fyllda sallatsblad och lätt grillade rätter, medan hjärtat är sprött och saftigt.
Ortolani – de italienska odlararnas sallat
Ortolani betyder ungefär grönsaksodlarna eller handelsträdgårdsmästarna. Namnet berättar att detta är en sallat som uppskattats av dem som odlar grönsaker på riktigt – för skörd, marknad och kök.
Den italienska romansallaten Bionda eller Verde degli Ortolani bildar ett stort, upprätt och välformat huvud. Bladen är gröna till ljust gröna, möra mellan nerverna och tydligt krispiga i stjälk och mittnerv.
Det är en produktiv, pålitlig och mycket användbar sallat. De späda bladen passar till misticanza och de fullvuxna huvudena ger ordentliga blad som tål dressing, fyllningar och en kort stund i en het stekpanna.
I blandningen bidrar Ortolani med den klassiska italienska romansallatens friska färg, stadiga växtsätt och rena, milda smak.
Vad är romansallat?
Romansallat kallas lattuga romana på italienska, laitue romaine på franska och romaine eller cos lettuce på engelska.
Den skiljer sig från vanlig huvudsallat genom sitt upprätta växtsätt. Bladen växer uppåt och bildar ett avlångt huvud med kraftiga, saftiga mittnerver. De yttre bladen har mer smak och ett högre tuggmotstånd, medan det ljusare hjärtat är milt, sprött och saftigt.
Romansallat håller formen bättre än mycket mjuk bladsallat. Den kollapsar inte genast när den möter en dressing och kan dessutom grillas, stekas, bräseras eller användas i soppor.
Namnet cos förknippas ofta med den grekiska ön Kos, medan romaine och romana knyter sallaten till Italien och den romerska matvärlden. Den exakta namnhistorien är inte helt säker, men sallat av den här typen har en mycket lång förankring i Medelhavsområdets odling och matkultur.
Vad betyder misticanza?
Misticanza är ett italienskt ord för en blandning av späda sallatsblad, örter och ibland vilda bladgrönsaker.
Ordet hänger samman med italienskans mischiare, att blanda. Exakt vad som hamnar i en misticanza varierar mellan region, årstid och odlare. Den kan bestå av olika sallater, cikoria, rucola, endive och späda blad av sådant som råkar vara som bäst för dagen.
Traditionellt var misticanza inte en anonym påse färdigskurna blad. Det var en levande blandning från köksträdgården, marknaden eller landskapet – vald efter smak, färg, beska, krispighet och årstid.
Den här romansallatsmixen är en mer sammanhållen misticanza där alla tre sorter tillhör romansallatens familj. Resultatet blir en blandning med varierande färg och form men med samma användbara, krispiga grundkaraktär.
Smak
Romansallat har mer struktur och karaktär än många mjuka sallatssorter.
De späda bladen är milda, friska och lätt söta. När plantorna utvecklas blir smaken fylligare och de yttre bladen kan få en fin, aptitretande beska. De ljusa hjärtbladen förblir milda, saftiga och spröda.
Rouge d’Hiver bidrar med vackra rödbruna blad och en något fylligare smak.
Bougival ger breda, smakrika blad och rejäl krispighet.
Ortolani står för den klassiska italienska balansen mellan möra blad och saftiga, knapriga mittnerver.
En mild olivolja, citron eller vinäger räcker långt som dressing. En riktigt färsk romansallat behöver inte döljas under tunga såser.
Romansallat i det italienska köket
I Italien serveras lattuga romana ofta enkelt, som en del av en insalata mista. Bladen blandas med säsongens övriga grönsaker och dressas med olivolja, vinäger eller citron och en nypa salt.
Men sallat behöver inte alltid ätas rå. I italienska regionala kök förekommer den även i soppor, grönsaksrätter, fyllningar och varma tillagningar.
De kraftiga romansallatsbladen passar särskilt bra till detta eftersom de behåller sin form bättre än tunn och mjuk bladsallat.
Misticanza på italienskt vis
Skörda en blandning av späda röda och gröna blad. Tillsätt gärna rucola, persilja, körvel, basilika eller späda cikoriablad.
Dressa i sista stund med extra jungfruolivolja, citronsaft och lite salt. Den som vill kan tillsätta rostade nötter, vita bönor eller hyvlad vegetarisk hårdost.
En italiensk misticanza ska gärna vara enkel. Det är bladens olika smaker och konsistenser som är själva rätten.
Grillad romansallat
Dela ett fast romansallatshuvud på längden och behåll rotfästet så att bladen håller ihop.
Pensla snittytan med olivolja och grilla eller stek den hastigt på hög värme. Sallaten ska få färg på utsidan men fortfarande vara krispig inuti.
Servera med citron, kapris, rostade brödsmulor och örter. Det blir en varm sallatsrätt med fin kontrast mellan sotad yta, mjuka ytterblad och sprött hjärta.
Bräserad sallat med ärter
Fräs salladslök eller purjolök långsamt i olivolja. Tillsätt strimlad romansallat, gröna ärter och lite grönsaksbuljong.
Låt allt sjuda kort tills sallaten mjuknat men fortfarande har struktur. Smaksätt med citron, svartpeppar och färska örter.
Det är ett utmärkt sätt att använda stora yttre blad som kanske känns för kraftiga för en rå sallad.
Ligurisk sallatssoppa
I Ligurien finns en tradition av att använda sallat i soppa. Sallaten kokas tillsammans med lök och örter och serveras gärna med rostat bröd.
Prova en vegetarisk variant med romansallat, gul lök, persilja, mejram, vita bönor och grönsaksbuljong. Lägg en skiva rostat lantbröd i tallriken och häll den heta soppan över.
Fyllda romansallatsblad
De största bladen kan användas som naturliga omslag. Förväll dem hastigt så att de blir följsamma och fyll dem med exempelvis ris, linser, örter, svamp eller finhackade grönsaker.
Lägg paketen i en ugnsform med lite tomatsås eller grönsaksbuljong och baka tills fyllningen är varm.
Fler vegetariska mattips
Blanda romansallat med grillad zucchini, citron och rostade mandlar.
Servera den med vita bönor, tomater, rödlök och oregano.
Använd de små bladen i smörgåsar och wraps.
Gör sallatstacos med kryddiga linser, majs och tomatsalsa.
Lägg grillade sallatshalvor på en bädd av hummus.
Blanda strimlad romansallat med pasta, pesto och gröna ärter.
Gör en krämig sallatssoppa med potatis, purjolök och färska örter.
Servera hjärtbladen till pinzimonio med olivolja, citron och örtsalt.
Mixa sallat med basilika, nötter, olivolja och soltorkade tomater till ett grönt pesto.
Lägg de krispigaste bladen på bruschetta med tomat, bönkräm och örter.
Caesar – salladen som inte skapades i Rom
Romansallaten är oskiljaktigt förknippad med Caesarsallad, men rätten skapades inte i det antika Rom och har inte fått sitt namn efter Julius Caesar.
Den brukar i stället förknippas med den italienskfödde restaurangmannen Cesare Cardini, som drev restaurang i Tijuana i Mexiko under 1920-talet. Salladen blev känd för sina hela eller grovt delade romansallatsblad, sin kraftiga dressing och sina krutonger.
Oavsett vilken version man föredrar är valet av sallat viktigt. Romansallatens stadiga blad klarar en smakrik dressing utan att omedelbart vissna och förlora sin krispighet.
