Så odlar du Jaune Gros du Poitou
Purjolök tar tid på sig och får därför gärna sås tidigt. Jaune Gros du Poitou är visserligen en tidig och snabbväxande sort, men en tidig sådd ger störst och kraftigast purjolök.
Sådd
Så inomhus eller i växthus från januari till april. För riktigt tidig skörd kan fröerna sås redan i januari eller februari under växtbelysning. Utan extraljus är mars ofta en enklare såmånad.
Så fröerna cirka 0,5–1 cm djupt i såjord. Purjolök kan bredsås i ett tråg eller sås glest i rader. Håll sådden jämnt fuktig men inte blöt.
Fröerna gror bäst vid ungefär 14–18 °C. Groningstiden är vanligen omkring två till tre veckor, men den kan variera med temperatur och fröbäddens fuktighet.
När fröerna har grott vill plantorna stå ljust och gärna något svalare. För mycket värme i kombination med svagt ljus ger långa, tunna plantor.
Småplantorna
Purjolöksplantor ser till en början ut som tunna grässtrån och växer betydligt långsammare än exempelvis tomat och squash. Ha tålamod och låt dem utveckla ett ordentligt rotsystem.
Om plantorna står tätt kan de skolas om, men purjolök klarar även att växa tillsammans i ett djupare tråg fram till utplanteringen. Börja ge svag näring när plantorna har kommit igång ordentligt.
Bladspetsarna kan klippas tillbaka om plantorna blir långa och trassliga. Klipp inte för hårt, utan lämna tillräckligt mycket blad för fortsatt tillväxt.
Avhärdning
Vänj plantorna gradvis vid utomhusklimatet före planteringen. Ställ ut dem några timmar i skyddat läge och öka tiden utomhus under ungefär en vecka.
Purjolök tål kyligt väder, men späda plantor som kommer direkt från ett varmt rum kan skadas av stark sol, vind och snabba temperaturväxlingar.
Utplantering
Plantera ut när plantorna är ungefär lika tjocka som en penna, ofta i maj eller början av juni. De kan planteras tidigare i milda och skyddade lägen.
Gör ett 10–15 cm djupt planteringshål med en planteringspinne. Sätt ner plantan så att rötterna når botten. Hålet kan vattnas ordentligt och sedan lämnas delvis öppet; jord faller gradvis ner kring plantan när det regnar och när landet vattnas.
Plantera cirka 10–15 cm mellan plantorna och 30–50 cm mellan raderna. Större avstånd ger vanligen grövre purjolökar, medan tätare plantering ger smalare skaft.
Rötterna och de längsta bladspetsarna kan putsas lätt före planteringen, men det är inte nödvändigt. Det viktigaste är att rötterna hamnar rakt ner och inte viks uppåt i planteringshålet.
Så får du långa vita skaft
Den vita delen av purjolöken bildas där skaftet inte utsätts för ljus. Sorten har naturligt ett kraftigt men ganska kort skaft, men den blekta delen kan förlängas genom odlingstekniken.
Plantera djupt från början och kupa sedan jord kring plantorna ett par gånger under sommaren. Lägg inte jord mellan bladen och täck inte plantans tillväxtpunkt.
Kupningen kan kompletteras med ett lager gräsklipp, halm eller annat organiskt material. Det håller jorden fuktig, hämmar ogräs och hjälper till att bleka en större del av skaftet.
Ett annat alternativ är att plantera purjolöken i en djup fåra och gradvis fylla igen fåran allt eftersom plantorna växer.
Jord, näring och vatten
Purjolök ger störst skörd i en djup, lucker och mullrik jord som kan hålla fukt utan att bli vattensjuk. Arbeta gärna ner välbrunnen kompost före planteringen.
Undvik stora mängder färsk gödsel precis före sådd eller plantering. Den kan ge ojämn tillväxt och en alltför lös jordstruktur. Välkomposterad organisk gödsel är bättre.
Purjolök växer under en lång säsong och uppskattar extra näring under sommaren. Gräsklipp eller annan kväverik marktäckning fungerar utmärkt. Vid behov kan plantorna kompletteringsgödslas med exempelvis nässelvatten eller en balanserad flytande växtnäring.
Vattna ordentligt efter utplanteringen och håll jorden jämnt fuktig tills plantorna har etablerat sig. Äldre plantor klarar kortare torra perioder, men jämn vattning ger snabbare tillväxt och mörare skaft.
Skörd
Vid riktigt tidig sådd kan de första purjolökarna skördas redan under högsommaren. Huvudskörden infaller normalt under sensommaren och hösten.
Skörda gärna några plantor unga och späda. De är mycket fina att tillaga hela. Låt resten stå kvar och växa till sig till riktigt kraftiga exemplar.
Jaune Gros du Poitou är framför allt en sort för sommar och höst. Franska fröfirmor ger något varierande uppgifter om hur mycket kyla den klarar, vilket är naturligt eftersom vinterhärdigheten påverkas av jord, snötäcke, vind och plantornas kondition. Den kan klara lättare frost och milda vintrar, men den bör inte betraktas som en pålitlig svensk vinterpurjo.
Skörda därför huvuddelen innan marken fryser på allvar. I milda och skyddade lägen kan några plantor lämnas kvar under ett tjockt lager halm eller löv, men vill man ha purjolök för säker övervintring är en härdig, blågrön vintersort ett bättre komplement.
Lagring
Nyskördad purjolök håller sig länge i kylskåp om den förvaras svalt och fuktigt. Tvätta helst inte purjolöken förrän den ska användas.
Större mängder kan jordslås i sand eller lucker jord på en sval och frostfri plats. Purjolök kan också skivas, förvällas hastigt och frysas. Den frysta purjolöken passar utmärkt i soppor, grytor, pajer och gratänger.
Samodling och växtföljd
Purjolök tar liten plats ovan jord och kan odlas mellan långsammare eller mer luftiga grödor. Sallat, rädisor och spenat hinner ofta skördas innan purjolöken behöver hela utrymmet.
Morot och purjolök har länge rekommenderats som ett klassiskt samodlingspar. Doften från respektive växt sägs kunna förvirra vissa skadeinsekter, men effekten är inte tillräckligt säker för att ersätta växtföljd och insektsnät.
Odla inte purjolök på samma plats som lök, vitlök eller annan lökväxt år efter år. En ordentlig växtföljd minskar risken för jordburna problem och uppförökning av skadedjur.
Skadedjur och sjukdomar
Purjolöksmal och minerarflugor kan ge skador i bladen och skaftet. Det säkraste förebyggande skyddet är ett finmaskigt insektsnät som läggs över odlingen direkt efter planteringen och hålls tätt mot marken.
Purjolöksrost visar sig som orangebruna fläckar på bladen. Angreppen gynnas ofta av fuktiga förhållanden, tät plantering och dålig luftcirkulation. Håll odlingen ogräsfri, undvik att vattna över bladen sent på dagen och använd en god växtföljd.
Några mindre skador på de yttre bladen brukar inte påverka den ätliga delen. Ta bort angripna blad vid skörden och använd resten av purjolöken som vanligt.
Kuriosa om purjolök
Purjolöken har odlats under mycket lång tid. Den förekommer i gamla skrifter och recept från Medelhavsområdet och Mesopotamien och var uppskattad redan under antiken.
Den romerske kejsaren Nero sägs ha ätit stora mängder purjolök eftersom han trodde att den gjorde rösten klarare. Därför fick han smeknamnet Porrophagus – purjolöksätaren. Om det verkligen hjälpte hans sångröst är mer tveksamt, men berättelsen har följt purjolöken genom historien.
I Frankrike kallas utmärkelsen Ordre du Mérite agricole ibland helt enkelt för le poireau, purjolöken, på grund av dess gröna band och vita medalj. Det finns till och med ett franskt journalistpris med namnet Poireau d’or – den gyllene purjolöken – för framstående trädgårdsjournalistik.
Purjolöken är också en av Wales nationalsymboler. Enligt legenden bar walesiska soldater purjolök på sina hjälmar för att kunna känna igen varandra under ett slag. Den franska Jaune Gros du Poitou har alltså släktingar med en ovanligt rik europeisk kulturhistoria.
Därför tycker vi om Jaune Gros du Poitou
Det här är en purjolök med både historia och personlighet. Den är gammal men långt ifrån passé, stor men ändå elegant och mild utan att sakna smak.
De kraftiga vita skaften, det ovanligt ljusa bladverket och den tidiga skörden gör den till ett fint alternativ till de mörkare vintersorterna. Dessutom är det en sort som verkligen visar varför fransk grönsaksodling har ett sådant rykte: en enkel köksväxt har genom generationers urval blivit en regional specialitet med ett eget utseende, en egen odlingsrytm och en självklar plats i köket.
För den som vill odla en rejäl, tidig och utsökt purjolök med franskt kulturarv är Jaune Gros du Poitou ett mycket spännande val.
Fröinformation
Innehåll: 500 ekologiska fröer
Fröproduktion: Frankrike
Sort: Jaune Gros du Poitou
Art: Purjolök
Botaniskt namn: Allium porrum
Frötyp: Kulturarvssort, inte F1-hybrid
