Vildfänkål FINOCCHIO SELVATICO (Franchi)

Vildfänkål FINOCCHIO SELVATICO (Franchi)

SEK 45,00


Artikelnr. DBA 62/18
st

Vildfänkål – Finocchio Selvatico

Finocchio Selvatico är den vilda, fleråriga fänkålen som växer längs vägkanter, på torra sluttningar och i övergivna odlingar runt Medelhavet. Det är ingen knölfänkål och den bildar inte den vita, uppsvällda bas som säljs i grönsaksdisken. Här är det i stället de späda skotten, de fjäderlika bladen, de gula blomflockarna, pollenet och fröna som är skatten.

Smaken är mer koncentrerad och örtig än hos knölfänkål. Den har fänkålens välbekanta anisliknande sötma, men också toner av citrus, kamfer, tall och en lätt, elegant beska. Olika delar av plantan smakar dessutom olika under säsongen. Vårens späda blad är milda och gröna, sommarens blommor är söta och intensivt aromatiska och de mogna fröna är varma, kryddiga och långlivade.

Franchi beskriver Finocchio Selvatico som en robust flerårig växt med släta stjälkar, finfördelade blad och gula blommor. Blad och späda skott används som krydda, medan fröna traditionellt används i bröd och bakverk.

Franchi Sementis originalförpackning innehåller 4 gram fröer.

Inte en fänkålsknöl utan en hel kryddträdgård

Vanlig knölfänkål och vildfänkål tillhör samma artkomplex men har valts ut för helt olika egenskaper. Knölfänkålen, Foeniculum vulgare var. azoricum, odlas för den uppsvällda, vita bladbasen. Vildfänkålen, Foeniculum vulgare, har inte någon sådan knöl utan bildar en stadig rot och höga, förgrenade stjälkar med mycket finflikiga blad.

En etablerad planta kan bli mellan en och två meter hög och breder ut sina gula blomflockar högt över köksträdgården. Den får nästan något arkitektoniskt över sig, trots att de enskilda blommorna är mycket små.

Det är också en växt som förändras under året. På våren skördas de första späda skotten och bladen. Under sommaren kommer blommorna och det eftertraktade fänkålspollenet. Därefter bildas gröna, aromatiska frön som så småningom mognar och torkar.

En enda planta ger alltså flera helt olika kryddor under samma säsong.

En växt med rötter i antiken

Fänkålen har använts runt Medelhavet sedan antiken. Det gamla grekiska ordet för fänkål var marathos, och namnet Marathon har traditionellt förknippats med platsens fänkålsrika slätter.

Det latinska namnet Foeniculum är en diminutivform av foenum, hö. Namnet brukar förklaras med de fina, höliknande bladen och deras kraftiga doft. Det latinska ordet utvecklades så småningom till italienskans finocchio och vidare till bland annat fennel på engelska och fänkål på svenska.

Vildfänkål har använts både som mat, krydda och hushållsväxt. De späda bladen hamnade i soppor, grytor och bröd, medan blomställningar och frön användes för att aromatisera oliver, bakverk och drycker.

Det är en växt som följt vardagsköket snarare än hovköket. Den fanns till hands längs vägar, åkerkanter och torra sluttningar och kunde samlas av den som kände landskapet.

Att bli infinocchiato

I italienskan finns verbet infinocchiare, som betyder att lura, dupera eller få någon att tro något som inte är sant.

En omtyckt förklaring berättar att mindre hederliga värdshusvärdar förr serverade fänkål innan gästerna fick smaka på ett sämre vin. Fänkålens kraftiga och långvariga arom påverkade smaksinnet och gjorde det svårare att upptäcka vinets brister. Gästen blev helt enkelt infinocchiato – ”fänkålad” och lurad.

Historien är svår att bevisa i varje detalj, och språkforskare är inte helt överens om uttryckets ursprung. Men berättelsen visar hur väl italienarna kände till fänkålens förmåga att dominera och förändra andra smaker.

Den egenskapen är värdefull även i ett modernt kök, så länge fänkålen används med eftertanke. Lite vildfänkål kan lyfta en hel rätt. För mycket kan få allt annat att försvinna.

Varför är vildfänkål så typisk för Sicilien?

Vildfänkål växer inte bara på Sicilien. Den förekommer runt stora delar av Medelhavet och används i många italienska regioner. Ändå har den fått en alldeles särskild plats i det sicilianska köket.

En anledning är helt enkelt landskapet. Växten trivs i sol, värme och torra, väldränerade jordar. Den växer på sluttningar, längs gamla stenmurar, på övergivna marker och i utkanten av odlingar. På Sicilien har den därför varit lätt att hitta för generationer av människor som samlat vilda blad och örter till hushållet.

Sicilien har en mycket rik tradition av att använda spontant växande växter. De var inte märkvärdiga ”vilda delikatesser” utan en självklar del av vardagsmaten. Kunskapen om när bladen var som spädast, var de bästa plantorna växte och hur de skulle kokas eller sparas fördes vidare inom familjerna.

Vildfänkålen passar också ovanligt väl in i det sicilianska smaklandskapet. Den fungerar tillsammans med öns citrusfrukter, tomater, russin, pinjenötter, mandlar, saffran, baljväxter, bröd och olivolja. Den kan vara både söt och örtig, frisk och varm på samma gång.

Den mest berömda rätten är naturligtvis pasta con le sarde, där vildfänkålen är helt avgörande för rättens identitet. En gammal och ofta berättad historia tillskriver rätten en arabisk kock under 800-talet, men berättelsen bör förstås som siciliansk mathistoria och legend snarare än som ett säkert dokumenterat ögonblick.

Det viktiga är mötet mellan smakerna. Vildfänkål, russin, pinjenötter och ibland saffran berättar om Siciliens historiska förbindelser med den arabiska världen. Fänkålen fungerar som länken mellan öns odlade råvaror och det vilda landskapet.

Vildfänkålen förekommer också i sicilianska soppor, bönrätter, bröd, oliver och konserver. På Etna används de späda bladen bland annat i maccu, den gamla sicilianska rätten av kokta och mosade bondbönor.

På Sicilien är finocchietto selvatico därför mer än en krydda. Den är en smak av själva landskapet.

En vegetarisk hyllning till Siciliens smaker

Den som vill skapa en vegetarisk pastarätt med samma sicilianska smakvärld kan låta vildfänkålen möta russin, pinjenötter, saffran, kapris och rostat brödsmul.

Koka de späda fänkålsbladen kort i saltat vatten och spara vattnet till pastan. Fräs lök i olivolja och tillsätt hackad vildfänkål, blötlagda russin, rostade pinjenötter, saffran och några kapris. Vänd ner pastan och avsluta med pangrattato, italienskt stekt brödsmul.

Det är ingen traditionell pasta con le sarde utan en vegetarisk rätt inspirerad av samma sicilianska balans mellan sött, salt, örtigt och rostat.

Vildfänkålen kan också kokas tillsammans med bondbönor till en vegetarisk maccu. Avsluta med olivolja, svartpeppar och rostat bröd. Det är enkel mat där fänkålen får ge hela rätten sin sicilianska karaktär.

Bladen – vårens första skörd

De späda bladen och skotten är som bäst på våren och försommaren, innan plantan har börjat bygga sina höga blommande stjälkar. Smaken är då frisk, grön och söt med tydlig anisdoft.

Finhacka bladen över kokt potatis, vita bönor, linser, tomatsallad eller grillad zucchini. De passar också i omelett, frittata, färskost och örtsmör.

Till en enkel siciliansk sallad kan vildfänkål kombineras med apelsin, rödlök, oliver och olivolja. Fänkålens anisliknande arom och apelsinens syra lyfter varandra, medan oliverna ger sälta.

Bladen kan mixas till pesto tillsammans med mandel, olivolja, citron och en lagrad ost. En helt växtbaserad variant görs med rostade mandlar, lite näringsjäst och extra citron.

Till varm pasta bör vildfänkålen gärna få koka eller fräsa en kort stund. Det dämpar den råa skärpan och ger en mjukare, djupare smak.

Stjälkarna – den bortglömda delen

De unga, mjälla stjälkarna kan finhackas och användas tillsammans med bladen. När plantan blir äldre blir stjälkarna fiberrika och för hårda att äta, men de innehåller fortfarande mycket arom.

Äldre stjälkar kan användas för att smaksätta kokvatten, buljong, bönor, linser och tomatsås. Låt en bit stjälk koka med och ta sedan upp den före servering.

De kan också läggas i en burk med oliver i saltlake. På Sicilien används hela blommande stjälkar traditionellt för att ge oliver en varm, örtig fänkålston.

Torkade stjälkar kan användas som aromatiska grillpinnar till zucchini, aubergine, lök och halloumi. Lägg dem först i vatten så att de inte bränns för snabbt.

Blommorna – vildfänkålens gyllene skatt

Det är lätt att först lägga märke till bladen och fröna, men blommorna är vildfänkålens mest exklusiva skörd.

De små gula blommorna sitter samlade i breda flockar och öppnar sig successivt under sommaren. Varje blomma är liten, men tillsammans bildar de ett helt moln av fänkålsdoft.

Smaken är sötare, blommigare och mer koncentrerad än i bladen. Här finns anis, citrus, hö, honung och en lätt kryddighet. Blommorna har inte samma gröna beska som äldre blad och kan därför användas både i salta rätter och desserter.

Blommorna är inte bara dekoration. De smakar som växten i koncentrerad form och kan behandlas som en verklig råvara.

Det är precis så vi ska tänka inför blomåret 2027: örtblommor ska inte läggas på maten enbart för att se vackra ut. De ska tillföra doft, smak och en berättelse om växtens hela livscykel.

Så smakar fänkålsblommorna

En nyöppnad blomflock är söt, varm och anisliknande. Smaken kan påminna om lakrits, citrus, pollen och torkat hö, men utan att bli tung.

Blommor från en planta som står varmt och soligt brukar bli mycket aromatiska. Efter regn kan smaken vara mildare, och fuktiga blommor är svårare att torka på ett bra sätt.

Smaka gärna på blommorna vid olika tidpunkter. De nyöppnade blommorna är lätta och blommiga. Fullt utvecklade flockar har mer pollen och en kraftigare, nästan parfymartad smak. När fröbildningen börjar övergår sötman gradvis i den gröna, kryddiga arom som finns i omogna fänkålsfrön.

Färska blommor i matlagningen

Klipp små buketter av de gula blommorna och strö dem över tomatsallad, apelsinsallad, kokt potatis, rostade morötter, grillad zucchini eller krämiga bönrätter.

De är särskilt fina tillsammans med färsk ricotta, mozzarella, burrata, chèvre och milda färskostar. Blommornas sötma och anisdoft ger osten en helt ny karaktär.

På bruschetta kan färsk ricotta toppas med fänkålsblommor, rivet citronskal, olivolja och svartpeppar. Det är en mycket enkel rätt där blommorna både syns och smakar.

Strö blommorna över en färdig risotto med citron och parmesan eller över pasta med zucchini och mandel. Tillsätt dem precis före serveringen. Lång upphettning förstör en stor del av den finaste aromen.

De små gula blommorna är också utsökta över en vit pizza med mozzarella, ricotta, tunt skivad zucchini och citron. Lägg på dem efter gräddningen.

Blommorna i bröd och bakverk

Torkade fänkålsblommor kan användas ungefär som fänkålsfrö, men smaken är mjukare, blommigare och mer elegant.

Smula dem över focaccia tillsammans med olivolja och flingsalt. Blanda dem i bröddeg, grissini, taralli eller salta kex. De passar särskilt bra med citron, apelsin, mandel och olivolja.

I söta bakverk kan de användas i mandelkakor, mördeg, biscotti och enkla olivoljekakor. Börja med en liten mängd. Smaken blir starkare under gräddningen och ska anas snarare än dominera.

Ett italienskt sätt är att använda torkade fänkålsblommor i små vinkakor eller ciambelline. Blommorna blandas i en deg med mjöl, socker, olivolja och vin och ger kakorna en varm, anisliknande doft.

Fänkålsblommor i desserter

Fänkålsblommor är ovanligt användbara i efterrätter eftersom de har en naturlig sötma utan att själva innehålla socker.

De kan få dra i varm grädde, mjölk eller växtbaserad grädde och sedan silas bort. Den smaksatta vätskan kan användas till glass, pannacotta med agar, vaniljkräm, rispudding eller en mild mjölkpudding.

Fänkålsblomma och citron är en särskilt lyckad kombination. Prova den i citronsorbet, lemon curd, sockerkaka eller småkakor. Även apelsin, päron, persika, aprikos och jordgubbar passar fint.

En enkel dessert är jordgubbar eller persikor med några färska fänkålsblommor, lite citronsaft och en sked vaniljglass. Blommorna ger frukten en oväntad medelhavston utan att göra desserten tung.

De kan också blandas med socker. Lägg torra blommor i en burk med strösocker och låt aromen sprida sig. Sockret kan sedan användas till bakning, te, fruktsallad och desserter.

Fänkålsblommor i drycker

Några färska blomflockar kan få dra i kallt vatten tillsammans med citron och gurka. Resultatet blir en lätt, aromatisk sommardryck.

Blommorna kan också användas till sockerlag för lemonad, alkoholfria drinkar och iste. Värm vatten och socker, ta kastrullen från värmen och tillsätt blommorna. Låt dra, sila och förvara kallt.

Fänkålsblommor passar särskilt bra tillsammans med citron, apelsin, äpple, päron och gröna druvor. De kan också användas i kombination med mynta, citronmeliss eller basilika, men använd få andra örter så att den fina fänkålstonen inte försvinner.

En blomflock i ett glas är vacker, men smaken blir bättre om några av blommorna först trycks lätt mellan fingrarna så att aromen frigörs.

Blomvinäger och blomstersalt

Färska eller torkade fänkålsblommor kan användas för att smaksätta en mild vinäger. Välj en ljus vinäger som inte tar över, till exempel vitvinsvinäger eller äppelcidervinäger. Låt blommorna dra tills vinägern har fått tydlig arom och sila sedan.

Vinägern passar till tomatsallad, bönor, linser, kokt potatis och sallader med citrus.

Till blomstersalt används helt torra blommor. Smula dem och blanda med havssalt. Resultatet blir ett aromatiskt salt till rostade grönsaker, potatis, ägg, färskost och focaccia.

Blanda gärna i lite finrivet, helt torkat citronskal. Kombinationen av fänkålsblomma, citron och salt är mycket användbar i ett vegetariskt kök.

Fänkålspollen – kryddan som kallas ”änglarnas krydda”

När de gula blommorna är fullt öppna bär de ett fint och starkt aromatiskt pollen. I Italien skördas polline di finocchio i små mängder och säljs som en exklusiv krydda. Internationellt har det fått det poetiska smeknamnet The Spice of Angels – änglarnas krydda.

Namnet passar ovanligt bra. Pollenet är gyllengult, fjäderlätt och så aromatiskt att en enda liten nypa kan förändra en hel rätt. Smaken rymmer söt anis, citrus, örter, honung och en lätt ton av tall och torrt medelhavslandskap.

Smaken är intensiv och komplex: söt anis, citrus, örter, honung och en lätt jordig ton. Det behövs bara en liten nypa för att förändra en hel rätt.

Det som säljs som fänkålspollen är inte alltid rent pollen i botanisk mening. Ofta innehåller det även mycket små bitar av torkade blommor och blomdelar. Det gör inte kryddan mindre intressant – snarare ger blandningen en fylligare smak.

Strö en liten mängd över pasta, risotto, rostade grönsaker, vita bönor, färskost, ägg eller nybakad focaccia. Pollen bör tillsättas sent, helst precis före servering, eftersom den finaste aromen försvinner vid lång upphettning.

I det söta köket är en liten nypa utsökt över vaniljglass, citronsorbet, persikor, päron och mandelkakor.

Du kan också samla ditt eget fänkålspollen, ibland kallat ”änglarnas krydda”. Klipp av gula, blommande flockar och låt dem torka luftigt i en ren papperspåse. Knacka sedan försiktigt så att pollenet lossnar och samlas i botten. Små blomdelar kan följa med i hemmaskörden – även de ger en härligt aromatisk krydda.

Så skördar du blommor och pollen

Skörda blomflockarna en torr förmiddag när daggen har försvunnit men innan solen blivit alltför stark. Välj flockar där de flesta små blommorna har öppnat sig och lyser klargula.

Skaka försiktigt på blomman innan den tas in så att små insekter får möjlighet att lämna den. Tvätta bara om det verkligen behövs. Blommor är betydligt känsligare än salladsblad och förlorar lätt både pollen och arom i vatten.

Om blommorna behöver rengöras kan de duschas mycket försiktigt och sedan få torka helt på en ren handduk. Använd aldrig blommor från vägkanter, besprutade odlingar eller platser där du inte vet hur växterna har behandlats.

För att samla pollen hålls en torr blomflock över ett ark bakplåtspapper eller en bred skål och skakas eller gnuggas mycket försiktigt. Det gula stoftet samlas upp och får eftertorka innan det läggs i en liten tät burk.

Ett enklare sätt är att torka hela blomflockarna och sedan försiktigt smula dem genom en sil. Då får du en blandning av pollen och små blomdelar – den typ av aromatisk blomkrydda som ofta används i italiensk matlagning.

Så torkar du fänkålsblommor

Klipp blomflockarna med en bit av stjälken kvar och lägg dem luftigt på ett finmaskigt nät, en ren duk eller ett ark papper. De kan också bindas i mycket små buketter och hängas upp och ner över ett papper som fångar pollen och lösa blommor.

Torka dem mörkt, varmt och luftigt. Direkt sol bleker färgen och förstör en del av aromen. Blommorna ska vara helt torra innan de läggs i burk, annars finns risk för mögel.

När blommorna är torra gnuggas de försiktigt loss från stjälkarna. Förvara dem mörkt och lufttätt. Doften är som bäst under det första året.

Torkade fänkålsblommor är mycket mer aromatiska än de ser ut. Börja med en liten mängd och smaka dig fram.

Blommor för köksträdgårdens viktigaste medarbetare

De breda gula blomflockarna är en utmärkt matplats för köksträdgårdens pollinerare och andra nyttiga insekter.

Blommorna är uppbyggda av många små, öppna blommor där nektar och pollen är lättåtkomligt. Det gör dem attraktiva för bin, blomflugor, små skalbaggar och parasitsteklar. Blomflugornas larver äter ofta bladlöss, medan flera små parasitsteklar hjälper till att hålla andra skadeinsekter i schack.

Vildfänkålen hör därför hemma både i kryddlandet och i en bee-kind garden. Den ger inte bara råvaror till köket utan skapar också en hög, blommande mötesplats för trädgårdens insektsliv.

Skörda aldrig alla blommor. Låt några stora flockar stå kvar åt insekterna och några gå vidare till frö. Då får både du och trädgårdens övriga invånare del av plantan.

Varsam användning av ätliga blommor

Ät bara blommor från växter som är säkert identifierade och odlade utan olämpliga bekämpningsmedel. Blommor från blomsterhandel är avsedda för prydnad och ska inte automatiskt användas som mat.

Den som är allergisk mot växter i flockblommiga familjen, där även morot, selleri, persilja och dill ingår, bör vara försiktig. Pollen kan också ge besvär för pollenallergiker.

Använd blommorna som krydda. Deras smak är koncentrerad och en liten mängd räcker långt.

Från blomma till grönt frö

Efter blomningen bildas små gröna frukter som i köket brukar kallas frön. I botanisk mening är de torra frukter, men i recept och fröhandel används det enklare ordet fänkålsfrö.

De gröna, omogna fröna är en egen delikatess. De är saftiga och mycket aromatiska med en frisk, söt fänkålssmak. Plocka dem direkt från blomflocken och använd dem över tomater, färskost, kokt potatis eller fruktsallad.

De kan också mortlas med salt eller socker. Grönt fänkålssocker är utsökt till jordgubbar och persikor, medan grönt fänkålssalt passar till bröd, ägg och rostade grönsaker.

Skörda bara en del av de gröna fröna. Resten kan få mogna och torka till vinterförrådet eller sparas som utsäde.

De mogna fröna

När fröna övergår från grönt till gulbrunt är det dags att skörda. Klipp hela flockarna och lägg dem upp och ner i en papperspåse. Under eftertorkningen faller fröna ner i påsen.

Mogna frön kan användas i bröd, grissini, taralli, kex och biscotti. De passar i tomatsås, bönrätter, linssoppa och marinerade oliver.

Rosta dem mycket försiktigt i en torr panna för en djupare, varmare och mindre söt smak. Värmen frigör de aromatiska oljorna, men fröna får inte brännas.

Mortla dem precis före användning. Hela frön behåller aromen längre än färdigmalda.

 


Kunder som har köpt denna produkt har också köpt

Savoykål SAN MICHELE

VXO 33/15


Savoykål San Michele – en italiensk kultursort från Lombardiet med lite skrynkliga blad, mild nötig smak och en historia som värmer lika mycket som kålen själv.

SEK 35,00

Visa produkten