Så odlar du Elefantvitlök Aglione
Aglione har en lång odlingssäsong. För att få stora och välutvecklade lökar är höstplantering det säkraste valet, särskilt i södra Sverige.
Plantera sättklyftorna under september–november, innan marken fryser. Klyftan bildar rötter under hösten, vilar under vintern och fortsätter växa tidigt på våren.
I kallare delar av landet kan odlingsplatsen täckas med löv, halm eller annat luftigt material när marken har blivit kall. Täckningen jämnar ut temperaturen och minskar risken för att klyftorna lyfts upp av upprepade frost- och töperioder.
Aglione kan även planteras på våren, så snart jorden går att bearbeta. Vårplanterade lökar får en kortare växtperiod och blir därför ofta mindre eller bildar en enda rund lök i stället för en fullt utvecklad lök med flera klyftor.
Välj rätt sättklyfta
Lökens slutliga storlek börjar med sättmaterialet.
Välj:
stora och fasta klyftor
klyftor utan mögel, röta eller mjuka partier
välutvecklade ytterklyftor
klyftor med oskadad basplatta
sättmaterial avsett för odling
Italienska odlingsråd rekommenderar jämnstora och kraftiga sättklyftor. Små, tunna eller skadade klyftor ger i regel svagare plantor och mindre skörd.
Bryt isär löken strax före planteringen så att klyftornas skyddande skal inte hinner torka eller skadas i onödan.
Planteringsdjup och avstånd
Sätt klyftan med den spetsiga änden uppåt och den platta rotbasen nedåt.
Eftersom klyftorna kan variera mycket i storlek är det bättre att utgå från klyftans mått än från ett absolut planteringsdjup. Täck klyftan med ungefär 3–5 cm jord. På lätt jord kan den sättas något djupare. På tung och fuktig jord bör den ligga grundare för att minska risken för röta.
Ge varje planta gott om plats. För stora lökar rekommenderas ungefär:
Plantavstånd: 25–30 cm
Radavstånd: 40–60 cm
Vanlig vitlök kan stå betydligt tätare, men Aglione behöver utrymme både för sitt stora bladverk och för den växande löken. För tät plantering är en vanlig orsak till små lökar.
Jord
Aglione vill ha:
djup och lucker jord
god dränering
rikligt med mull
jämn men inte överdriven fuktighet
neutralt till svagt alkaliskt pH
en varm och solig växtplats
En tung och kompakt lerjord kan bromsa lökens utveckling. Förbättra jorden med välbrunnen kompost och organiskt material. Undvik däremot stora mängder färsk stallgödsel precis före planteringen.
På blöt mark är upphöjda bäddar eller odling i pallkrage en stor fördel. Stillastående vinterväta är farligare för Aglione än vinterkyla.
Näring
Aglione behöver näring för att bilda stora lökar, men mer gödning betyder inte automatiskt större skörd.
För mycket kväve ger kraftiga blad men kan försena lökbildningen och ge sämre lagringsduglighet. Italienska odlare betonar därför balanserad gödsling.
Grundgödsla med välmogen kompost före planteringen. På våren kan plantorna få en måttlig giva näring när tillväxten kommer igång. När löken börjar svälla bör gödsel med mycket kväve undvikas.
Kalium är viktigt för lökens utveckling och mognad. Använd gärna en balanserad organisk grönsaksgödsel där kaliumhalten inte är alltför låg.
Vedaska innehåller kalium men är starkt pH-höjande och ska användas mycket försiktigt. Använd den inte slentrianmässigt, särskilt inte i jord som redan har högt pH.
Vattning
Jorden ska hållas jämnt fuktig under vårens tillväxt och när löken börjar svälla. Om plantan utsätts för långvarig torka under denna period stannar utvecklingen och löken blir mindre.
Vattna ordentligt men inte ständigt. Låt aldrig Aglione stå i vattensjuk jord.
Minska bevattningen när bladen börjar gulna inför skörden. Håll gärna helt torrt under de sista veckorna om vädret tillåter. Det hjälper löken att mogna och minskar risken för röta och dålig lagring.
Håll undan ogräset
Aglione har ett upprätt bladverk som inte skuggar marken särskilt effektivt. Ogräs kan därför konkurrera om både vatten och näring.
Rensa varsamt så att rötter och lökar inte skadas. Marktäckning med ett tunt lager organiskt material kan hålla kvar fukten och bromsa ogräset.
Var försiktig med ett alltför tjockt och fuktigt täcke under regniga perioder. När löken närmar sig mognad behöver området kring plantbasen kunna torka upp.
Ta bort blomstängeln – starlatura
Om målet är största möjliga lök ska blomstängeln tas bort.
I det italienska produktionsreglementet för Aglione della Valdichiana är borttagning av blomstängeln obligatorisk. Anledningen är att plantans lagrade energi ska användas till att utveckla och förstora klyftorna i stället för blomman.
Ta bort stängeln när den tydligt har vuxit upp över bladverket, ofta när den når omkring 15–20 cm ovanför bladen. Klipp med en ren sekatör eller bryt försiktigt av den utan att skada de omgivande bladen.
Vänta inte tills blomknoppen har hunnit utvecklas helt. Då har plantan redan lagt en del av sin energi på blomningen.
Skörda stängeln medan den fortfarande är späd och använd den i köket.
Så får du riktigt stora lökar
För att få den där verkliga elefantstorleken är följande viktigast:
Plantera på hösten. Den långa växtperioden ger plantan tid att utveckla ett kraftigt rotsystem.
Välj en stor och frisk sättklyfta. Svagt eller skadat sättmaterial kan inte kompenseras med extra gödsel senare.
Odla i full sol. Minst sex timmars direkt sol är önskvärt.
Ge plantan gott om plats. Sikta på 25–30 cm mellan klyftorna.
Gör jorden djup och lucker. Löken ska kunna svälla utan motstånd.
Se till att dräneringen är god. Vinterväta och stående vatten kan förstöra sättklyftan.
Gödsla balanserat. Lagom näring ger både kraftiga blad och stor lök. För mycket kväve gynnar framför allt blasten.
Vattna jämnt under våren. Torka när löken växer till ger mindre slutstorlek.
Håll ogräset borta. Aglione ska inte behöva konkurrera om vatten och näring.
Ta bort blomstängeln. Starlatura styr mer av plantans energi till löken.
Låt bladen vara kvar. Fläta, vik eller knyt inte blasten. Gröna blad producerar den energi som fyller löken.
Skörda inte för tidigt. Löken behöver hinna utvecklas, men ska tas upp innan alla blad har vissnat och skalen börjar lösas upp.
Det finns ingen mirakelgödning som ensam skapar en jättelök. Resultatet kommer av en lång växtsäsong, friskt sättmaterial och en planta som får växa ostörd.
Samodling och växtföljd
Aglione kan odlas tillsammans med många grönsaker, men behöver gott om ljus och ska inte trängas mellan kraftiga plantor.
Lämpliga grannar kan vara sallat, spenat, rädisor, låga örter, jordgubbar och tidiga bladgrönsaker.
Undvik att plantera Aglione där vitlök, purjolök, kepalök eller andra Alliumväxter nyligen har vuxit. En växtföljd på minst fyra år minskar risken för jordburna sjukdomar, nematoder och problem med lökflugor.
Samodling kan vara positiv, men ersätter inte en god växtföljd.
Odling i pallkrage och kruka
Aglione kan odlas i pallkrage och stora krukor. Ett litet kärl begränsar däremot både rotutrymme och lökstorlek.
Välj ett kärl som är minst 30 cm djupt och rymmer en ordentlig mängd jord. Plantera helst bara en eller ett fåtal klyftor i varje kärl och håll cirka 25 cm avstånd.
Använd en näringsrik men väldränerad jord. Blanda gärna planteringsjord med kompost och ett grövre material som förbättrar dräneringen.
Krukodlad Aglione behöver vattnas oftare än plantor på friland men får aldrig bli stående i vatten. Skydda krukan mot genomfrysning i mycket kalla lägen.
Skörd
Höstplanterad Aglione skördas vanligtvis under juli eller början av augusti i Sverige, beroende på väder och växtplats.
När de nedersta bladen gulnar och vissnar medan några av de övre fortfarande är gröna börjar det bli dags att kontrollera lökarna.
Gräv försiktigt bredvid en planta och känn på löken. Den ska ha fått tydlig form och flera skyddande hinnor.
Dra inte upp plantorna i blasten. Lossa jorden med grep eller spade och lyft hela löken försiktigt. Skador i skal eller bottenplatta försämrar lagringsförmågan.
Väntar man tills samtliga blad har vissnat kan de yttre skalen börja brytas ner och klyftorna dela på sig. Sådana lökar går fint att äta men lagras sämre.
Torkning och förvaring
Efter skörden ska lökarna eftertorka på en torr, skuggig och välventilerad plats.
Låt blasten och rötterna sitta kvar under torkningen. Lägg lökarna luftigt på nät, galler eller trälådor, eller häng dem i mindre buntar.
Undvik stark sol, som kan skada och missfärga lökarna. Tvätta inte lökar som ska lagras. Borsta i stället försiktigt bort torr jord när skalet har torkat.
Efter två till fyra veckor kan rötterna putsas och blasten kortas. Förvara lökarna mörkt, torrt, luftigt och svalt men frostfritt.
Spara de friskaste och bäst utvecklade lökarna till nästa års utsäde. På så sätt kan du med tiden bygga upp ett eget bestånd som är anpassat till just din jord och din trädgård.
Om löken blir rund och inte delar sig
Ibland bildar Aglione en enda stor rund lök utan tydliga klyftor. Det är inte ett misslyckande. Löken är fullt ätlig och kan användas precis som en klyftad Aglione.
Fenomenet kan bero på:
sen vårplantering
för kort köldperiod
kort odlingssäsong
ung planta från en liten sidolök
stress under tillväxten
Om en sådan rund lök planteras på nytt kan den följande säsong utvecklas till en större lök med flera klyftor.
De små sidolökarna
Runt den stora löken kan det sitta små, hårda lökar med segt skal. De är levande förökningsmaterial och kan planteras.
Skalet är mycket hårt och groningen kan vara långsam. Första året bildas vanligen en liten rund lök. Den planteras sedan om och får växa ytterligare en eller flera säsonger innan den når full storlek och delar sig i klyftor.
Det kräver tålamod, men är ett roligt sätt att föröka Aglione och bygga upp ett eget lager av sättlök.
Kuriosa
Ordet aglione betyder ungefär jättevitlök.
Aglione är närmare släkt med purjolök än med vanlig vitlök.
En välutvecklad lök kan väga flera hundra gram.
Löken består ofta av endast ett fåtal mycket stora klyftor.
Italiensk Aglione kallas ibland aglio del bacio, kyssvitlöken.
Aglione della Valdichiana var nära att försvinna men började återupptäckas under slutet av 1900-talet.
Den klassiska maträtten är pici all’aglione från södra Toscana.
Blomstängeln är ätlig och betraktas som en egen vårprimör.
Borttagningen av blomstängeln kallas starlatura.
De små sidolökarna kan planteras men behöver flera år för att bli stora.
En enda rund lök utan klyftor är fortfarande fullt användbar i köket.
Höstplantering ger vanligen större och bättre utvecklade lökar än vårplantering.
Kort odlingsfakta
Botaniskt namn: Allium ampeloprasum
Italienskt namn: Aglione
Svenskt namn: Elefantvitlök
Familj: Amaryllidaceae
Plantering: September–november, alternativt tidig vår
Planteringsdjup: Täck klyftan med cirka 3–5 cm jord
Plantavstånd: 25–30 cm
Radavstånd: 40–60 cm
Läge: Full sol
Jord: Djup, lucker, näringsrik och väldränerad
Vattning: Jämn fuktighet under våren, torrare före skörd
Gödsling: Kompost och balanserad näring, undvik överskott av kväve
Blomstängel: Tas bort för större lök och kan ätas
Skörd: Vanligen juli–augusti
Smak: Mild, rund och lätt sötaktig
Användning: Pasta, tomatsås, soppor, gratänger, bruschetta och ugnsrostade grönsaker
En italiensk jätte med vänligt temperament
Elefantvitlök Aglione förenar det storslagna med det finstämda. Plantan är kraftig, löken kan bli enorm och klyftorna väcker alltid uppmärksamhet när de skördas. Ändå är smaken mild, rund och ovanligt användbar.
Den långa odlingssäsongen gör Aglione till ett långsamt projekt. Klyftan sätts i höstjorden och ligger där medan resten av trädgården går till vila. Under våren växer den vidare, först med kraftiga gröna blad och sedan med en lök som långsamt sväller under jord.
Belöningen kommer mitt i sommaren: en väldig, elfenbensvit lök med ett fåtal stora klyftor, redo för tomatsås, rostat bröd, ugnsgrönsaker och en egen omgång pici all’aglione.
