Vattenmelon MINI BLUE F1 (Franchi)

Vattenmelon MINI BLUE F1 (Franchi)

SEK 45,00


Artikelnr. DBOS 53/33
st

Vattenmelon Miniblue F1 – liten utanpå, överraskande stor inuti

Miniblue F1 är en tidig, rikgivande och mycket söt minivattenmelon ur Franchis specialsortiment. Den ger runda, vackert tecknade frukter på ungefär 2,5–4,5 kilo – tillräckligt små för kylskåpet och köksbordet men stora nog att delas.

Skalet är mellangrönt med tydliga mörkgröna ränder och blågröna skiftningar. Innanför döljer sig ett lysande rött, finfibrigt och krispigt fruktkött med hög sötma och förhållandevis få, små fröer.

Miniblue F1 är tidig för att vara vattenmelon och därför särskilt intressant för oss som odlar under en kortare nordisk sommar. Plantan är kraftig och produktiv med ett täckande bladverk som hjälper till att skydda de växande frukterna mot stark sol.

Sorten kan odlas i växthus, tunnelväxthus, drivbänk eller på en varm och skyddad plats utomhus. För säkrast skörd i Sverige rekommenderar vi växthus eller ett riktigt varmt frilandsläge.

Miniblue F1 ingår i Franchi Sementis specialsortiment Doppia Busta Orto Speciali. Fröerna ligger skyddade i en värmeförseglad innerpåse inuti den yttre fröpåsen.

Fröpåsen innehåller 0,25 gram, ungefär 5 fröer.

Därför har vi valt en F1-sort

Hos Gourmetgarage arbetar vi framför allt med öppet pollinerade och fröäkta sorter. Vi vill att odlare ska kunna skörda, njuta – och om de önskar även spara fröer till kommande odlingsår.

Mångfald handlar inte bara om hur många sorter som finns i handeln. Den handlar också om att odlingsmaterialet kan leva vidare, förvaltas och delas mellan människor.

Därför innehåller vårt sortiment få F1-hybrider.

Men ibland hittar vi en sort med egenskaper som är tillräckligt intressanta för att få göra ett medvetet undantag. Miniblue F1 är en sådan sort.

Kombinationen av tidig utveckling, mindre frukter, hög sötma, krispigt fruktkött och kraftiga plantor gör den särskilt intressant i vårt nordiska klimat. För den som tidigare har tvekat inför att odla vattenmelon kan en tidig minityp dessutom vara ett mer realistiskt första försök än en sort som ska hinna utveckla frukter på tio kilo eller mer.

Miniblue F1 ersätter inte de fröäkta vattenmelonerna i vårt sortiment. Den kompletterar dem.

Vad betyder F1?

F1 betyder första generationens korsning, från latinets filialis, avkomma.

En F1-sort framställs genom en kontrollerad korsning mellan två noggrant utvalda föräldralinjer. Den första generationen blir relativt enhetlig och kan förena särskilda egenskaper från båda föräldrarna – exempelvis tidighet, växtkraft, fruktstorlek, jämn kvalitet eller hög sötma.

Miniblue F1 är alltså inte genetiskt modifierad. F1-hybridisering är en växtförädlingsmetod där två utvalda linjer korsas med varandra.

Det viktiga för fröspararen är att nästa generation inte förblir likadan. Du kan spara fröer från en mogen Miniblue, men plantorna som växer upp ur dessa fröer kommer att dela upp sig genetiskt. De kan få olika egenskaper och blir inte pålitligt samma Miniblue som moderplantan.

Vill du odla just Miniblue F1 igen behöver du därför köpa nytt originalfrö.

Det är denna skillnad som gör att vi tydligt skiljer mellan F1-sorter och våra öppet pollinerade, fröäkta sorter.

En vattenmelon av mini-Crimsontyp

Miniblue F1 hör till den typ av randiga vattenmeloner som brukar beskrivas som Crimsontyp. Det betyder att frukterna är runda med ett grönt skal och tydliga mörkgröna ränder – det klassiska utseende många förknippar med vattenmelon.

Skillnaden är storleken.

En vanlig Crimson Sweet kan utveckla betydligt större frukter. Miniblue har i stället förädlats för frukter som vanligen väger omkring 2,5–4,5 kilo.

Storleken påverkas av plantavstånd, odlingsförhållanden, tillgång på vatten och näring samt hur många frukter varje planta får bära. En planta med stort utrymme och få frukter kan ge större meloner. Tätare odling och fler frukter brukar ge mindre exemplar.

En minivattenmelon är alltså inte nödvändigtvis en liten planta. Miniblue F1 har ett kraftigt och rankande växtsätt, men frukterna är mindre och mer lätthanterliga än hos många traditionella vattenmeloner.

Varför heter den Miniblue?

Namnet kan få en att vänta sig en vattenmelon med blått fruktkött, men Miniblue är klart röd inuti.

Det blå finns i stället som en färgton i skalet. Sortbeskrivningen anger ett mellangrönt skal med mörkgröna ränder och blågröna skiftningar. I vissa ljus kan det vaxartade skalet därför få en kall, nästan blågrön ton.

Namnet förenar på så sätt fruktens mindre format – Mini – med det ovanligt nyanserade skalet – Blue.

Frukten

Miniblue F1 bildar runda, jämna och förhållandevis enhetliga frukter.

Skalet är grönt med mycket tydliga mörka ränder. Det har en balanserad tjocklek i förhållande till fruktköttet: tillräckligt stadigt för att skydda melonen och ge god hållbarhet, utan att ta över alltför mycket av frukten.

Under skalet finns ett intensivt klarrött fruktkött. Strukturen beskrivs som fin, fast, saftig och krispig utan störande grova fibrer.

Miniblue är inte kärnfri, men den har jämförelsevis få och små fröer. Den ska därför inte marknadsföras som en fröfri vattenmelon.

Frukterna har god hållbarhet efter skörd. Det kraftiga skalet gör också melonen mindre känslig vid hantering och förvaring.

Smaken

Miniblue F1 är framtagen för hög sötma. Den professionella sortbeskrivningen anger en genomsnittlig sockerhalt på omkring 12 °Brix.

Brix är ett mått på mängden lösliga ämnen i fruktsaften, framför allt socker. Ett högt Brixvärde är inte ensamt en garanti för god smak, men tillsammans med sortens krispiga konsistens och saftighet ger det en fyllig och tydligt söt vattenmelon.

Smaken är ren, frisk och somrig. Fruktköttet har vattenmelonens karakteristiska saftighet men är samtidigt fastare och mer finfibrigt än hos sorter som lätt blir lösa eller mjöliga.

För att den fulla sötman ska utvecklas måste frukten få mogna färdigt på plantan. En vattenmelon som skördas för tidigt blir inte mycket sötare efteråt.

Vattenmelonens långa historia

Vattenmelonen, Citrullus lanatus, tillhör familjen gurkväxter och är släkt med gurka, squash, pumpa och melon. Trots det svenska namnet är den inte botaniskt en nära släkting till den vanliga melonen, Cucumis melo. De tillhör olika släkten.

Vattenmelonens historia börjar i Afrika. Arkeologiska fynd och genetisk forskning visar att människor har odlat och använt olika former av vattenmelon under flera tusen år.

De äldsta vattenmelonerna var inte nödvändigtvis lika röda och söta som dagens sorter. De kunde odlas för sina frön eller för sitt vattenrika fruktkött, som var värdefullt i torra områden.

Genom långvarigt urval valde människan plantor med mindre bitterhet, mjukare fruktkött och högre sockerhalt. Så småningom utvecklades de söta vattenmeloner vi känner i dag.

Vattenmelonen spreds genom Nordafrika och Medelhavsområdet och fick en viktig plats i varma länders odling och matkultur.

Anguria eller cocomero?

På italienska används både anguria och cocomero för vattenmelon.

I norra Italien är anguria vanligt. Ordet har kopplats till grekiskans angurion, som ursprungligen syftade på gurka.

I centrala delar av Italien hör man ofta cocomero. I vissa sydliga dialekter används även andra regionala namn, bland annat melone d’acqua – vattenmelon – eller olika former av pateca och sindria.

Franchi Sementi använder namnet Anguria Miniblue Hybrid F1.

Vattenmelon i det italienska köket

I Italien äts vattenmelon framför allt väl kyld under den varmaste delen av sommaren. Stora klyftor serveras efter måltiden, på stranden, under kvällsfester och vid familjesammankomster.

Vattenmelonen är starkt förknippad med Ferragosto, den italienska högtiden den 15 augusti. Mitt under sommarens hetta blir en kall vattenmelon nästan en symbol för ledighet, gemenskap och skugga efter en lång dag i solen.

I Rom har vattenmelon traditionellt sålts i stora skivor från särskilda stånd och serveringar, så kallade cocomerari. Frukten äts enkel, kall och utan krångel.

Det röda fruktköttet används även i sallader, glass, granita, sorbet, kalla drycker och desserter.

Gelo di mellone – Siciliens vattenmelondessert

En av Italiens mest intressanta vattenmelonrätter är det sicilianska gelo di mellone.

Trots namnet är det inte en fryst dessert. Det är en mjuk vattenmelonpudding som görs av silad vattenmelonsaft, socker och stärkelse. Den smaksätts ofta med jasmin eller kanel och dekoreras med hackad pistasch och choklad.

De små chokladbitarna liknar vattenmelonens svarta fröer.

Desserten förknippas särskilt med Palermo och serveras under sommaren, bland annat i samband med firandet av stadens skyddshelgon Santa Rosalia.

Miniblues söta, röda fruktkött passar fint till en sådan dessert, även om det kanske är svårt att avstå från att äta den direkt ur skalet.

Miniblue i köket

Miniblue är lagom stor för ett mindre hushåll och lättare att få plats med i kylskåpet än en traditionell jättemelon.

Servera den gärna:

Väl kyld och skuren i klyftor

I en sallad med gurka, mynta, basilika och lime

Med tomat, rödlök och en syrlig vinägrett

Tillsammans med en vegetarisk salladsost framställd med mikrobiellt ystenzym

Som kall gazpacho med tomat, paprika och chili

Mixad till granita eller sorbet

I lemonad med citron och mynta

Som salsa med chili, lime och koriander

Grillad i hastigt brynta skivor

I fruktsallad med persika, jordgubbar och hallon

Som isglass utan onödiga tillsatser

I den sicilianska desserten gelo di mellone

 


Kunder som har köpt denna produkt har också köpt

Morot NANTES (Franchi) - Ekologiska fröer

BIOB 23/7


Det här är en klassisk Nantes-typ, men inte med franskt ursprung som namnet ofta antyder. Just den här sorten har sin hemvist i Chioggia i Veneto, ett område med lång tradition av intensiv och skicklig grönsaksodling.

SEK 45,00

Visa produkten