Solros Helianthus debilis subsp. cucumerifolius Mix
En gracil och rikblommande solros som skiljer sig ordentligt från de högresta jättesolrosorna. Helianthus debilis subsp. cucumerifolius växer luftigt och förgrenat och producerar mängder av nätta solrosor på smala stjälkar. Resultatet blir mer blommande buskage än ensam solros – vackert, levande och alldeles förträffligt för både buketter och pollinerare.
Detta är en mix, vilket innebär att plantorna kan variera något i blomfärg, teckning, höjd och uttryck. Det är just variationen som ger blandningen dess naturliga charm. Fröerna är producerade i Frankrike.
En helt annan sorts solros
De flesta förknippar solrosor med en kraftig, rak stjälk och en enda stor blomma. Den gurkbladiga solrosen har ett helt annat växtsätt. Plantan förgrenar sig villigt och bär många mindre blomkorgar på sirliga stjälkar.
Blommorna har den omisskännliga solrosformen, men är mindre, lättare och mer användbara i buketter. Mellan blomkorgarna finns luft och rörelse, vilket gör plantan vacker även när den betraktas på nära håll.
I rabatten passar den lika bra i en romantisk cottage garden som i en vildare, naturinspirerad plantering. Den är dessutom fin mellan grönsakerna i köksträdgården, där den lockar till sig pollinerande insekter och tillför höjd utan att bilda samma tunga vägg som de största solrossorterna.
Vad betyder namnet?
Helianthus kommer från de grekiska orden helios, sol, och anthos, blomma – alltså solblomma.
Debilis är latin och kan översättas med späd, vek eller gracil. Namnet syftar på artens smalare och mer följsamma växtsätt jämfört med den vanliga solrosens kraftiga stjälkar.
Cucumerifolius betyder gurkbladig och anspelar på bladens form. Därifrån kommer också det engelska namnet cucumberleaf sunflower.
Förkortningen subsp. eller ssp. betyder underart. Det här är alltså ingen sort av den vanliga solrosen Helianthus annuus, utan en underart av den nordamerikanska arten Helianthus debilis.
Från Nordamerikas sandiga marker
Helianthus debilis subsp. cucumerifolius har sitt ursprung i östra och sydöstra Nordamerika och förekommer naturligt ända bort mot Texas. Arten är förknippad med solöppna miljöer, sandiga marker, kustnära områden och andra platser där jorden är väldränerad och ibland ganska näringsfattig.
Det förklarar varför plantan klarar värme, sol och tillfällig torka bättre än dess gracila utseende först antyder. Den vill inte stå blött och behöver sällan stora mängder gödning.
Arten Helianthus debilis beskrevs vetenskapligt av den engelske botanikern Thomas Nuttall år 1841. Underarten cucumerifolius fick sin nu accepterade botaniska kombination under 1950-talet, men växten hade då varit känd och odlad betydligt längre. I europeiska frökataloger förekom gurkbladiga solrosor redan i början av 1900-talet.
En solros för pollinerare
De många öppna blomkorgarna är lättillgängliga för bin, humlor och andra pollen- och nektarsökande insekter. Eftersom en förgrenad planta kan fortsätta att bilda nya blommor under lång tid blir den en värdefull del av den blommande trädgården.
När de sista blommorna har vissnat kan några fröställningar få sitta kvar. Fröna uppskattas av småfåglar och bidrar till att göra odlingen levande även efter blomningen.
Vill man samtidigt ha riklig blomning till buketter klipper man regelbundet under sommaren men sparar några av de sista blomkorgarna till fåglarna.
En utmärkt snittblomma
Det här är en betydligt smidigare bukettsolros än sorter med mycket stora och tunga blomhuvuden. De mindre blommorna sitter på förgrenade stjälkar och kan användas både som huvudblomma och som ett livfullt komplement mellan andra sommarblommor.
Den passar särskilt fint tillsammans med zinnia, rosenskära, sommarrudbeckia, lejongap, amarant, prydnadsgräs och dillens eller fänkålens luftiga blomflockar.
Skär stjälkarna när blommorna nyligen har slagit ut. Skörda gärna tidigt på morgonen, ta bort de blad som annars skulle hamna under vattenytan och sätt stjälkarna direkt i rent vatten. Regelbunden skörd stimulerar plantan att fortsätta producera nya sidoskott och blommor.
Så odlar du Helianthus debilis subsp. cucumerifolius
Solrosen odlas som ettårig i Sverige och blommar från sommaren fram till den första ordentliga frosten. Den kan antingen förodlas eller direktsås.
Förodling
Så fröerna i mars–april om du vill ha en tidig blomning. Lägg ett frö i varje liten kruka och täck med cirka 1–2 cm jord.
Håll sådden lätt fuktig, men inte blöt. Vid en temperatur omkring 18–22 °C gror fröerna vanligtvis inom en till två veckor.
Ställ plantorna mycket ljust så snart de har kommit upp. För lite ljus och för mycket värme ger långa och svaga plantor. Plantera om vid behov och avhärda plantorna gradvis före utplantering.
Plantera inte ut förrän risken för nattfrost är över. Solrosor är värmeälskande och unga plantor kan skadas av kyla.
Direktsådd
På varma och skyddade platser kan fröerna direktsås under slutet av april eller i maj, när jorden har blivit uppvärmd. Så cirka 1–2 cm djupt och håll jorden jämnt fuktig under groningen.
Direktsådda plantor utvecklar ofta ett stabilt rotsystem och behöver inte störas av omplantering, men blomningen börjar vanligtvis lite senare än hos förodlade plantor.
Läge och jord
Välj ett varmt och soligt läge. Ju mer sol plantan får, desto stadigare blir växtsättet och desto rikligare blir blomningen.
Jorden ska vara väldränerad. Arten har sitt ursprung i sandiga miljöer och klarar relativt mager jord, men blommar naturligtvis bäst om den får tillgång till måttlig näring och vatten.
Undvik kraftig kvävegödsling. För mycket näring kan ge stora mängder blad, mjukare stjälkar och färre blommor. En måttlig giva kompost eller välbrunnen naturgödsel vid planteringen är vanligtvis tillräcklig.
Planteringsavstånd
Plantera med cirka 30–40 cm mellan plantorna. Vill du skapa ett fylligt blommande parti kan de stå något tätare. För snittblomsodling är det bra att lämna tillräckligt med utrymme för att kunna komma åt och skörda stjälkarna.
Höjden kan variera med fröblandningen, växtplatsen och näringstillgången, men räkna med ungefär 100–150 cm. På en mycket näringsrik och skyddad plats kan plantorna bli högre.
Toppa för fler stjälkar
Arten förgrenar sig naturligt, men plantorna kan toppas när de har blivit cirka 20–30 cm höga om man önskar ett extra buskigt växtsätt och fler stjälkar till snitt.
Nyp bort toppen strax ovanför ett bladpar. Plantan svarar genom att utveckla flera nya sidoskott. Blomningen kan börja något senare, men man får i gengäld en fylligare planta med fler blommor.
Vatten och skötsel
Vattna regelbundet under etableringen. Äldre plantor tål en del torka, men jämn tillgång till vatten ger längre stjälkar och fler blommor. Låt ändå inte plantorna stå i ständigt blöt jord.
Höga och rikt förgrenade plantor kan behöva stöd på blåsiga platser. Ett glest växtstöd, några diskreta pinnar eller ett nät som plantorna får växa igenom fungerar bra.
Klipp bort vissna blommor om du vill förlänga blomningen. Ju mer du plockar, desto fler nya blommande skott försöker plantan bilda.
Odling i kruka
Den gurkbladiga solrosen kan odlas i en stor kruka, men behöver gott om jord för att utvecklas väl. Välj en stabil kruka på minst 15–20 liter för en planta och se till att det finns ordentliga dräneringshål.
Krukodlade plantor behöver vattnas och gödslas oftare än plantor i marken. Placera krukan i full sol och skydda den från den kraftigaste vinden.
Samodling
I köksträdgården är den fin tillsammans med pumpa, squash, bönor, kål och örter. De många blommorna bidrar till ett rikt insektsliv, men placera solrosen så att den inte skuggar låga och solkrävande grödor.
I rabatten passar den med andra växter som trivs i sol och väldränerad jord. Rosenskära, zinnia, sommarljus, praktvädd, verbena och prydnadsgräs förstärker dess lätta och naturliga uttryck.
Spara egna fröer
Låt några friska blomhuvuden sitta kvar tills de har mognat och börjat torka. Skydda dem vid behov med en tunn tygpåse eller ett finmaskigt nät – fåglarna upptäcker ofta fröna långt före odlaren.
Klipp av de torra huvudena och låt dem eftertorka på en luftig plats. Gnugga sedan loss fröerna och förvara dem torrt, mörkt och svalt.
Solrosor korspollineras lätt. Om andra solrosor blommar i närheten kan nästa generation därför få ett annat utseende än moderplantorna. Eftersom detta redan är en mix får man dessutom räkna med naturlig variation. Att spara fröer blir därför ett litet botaniskt äventyr snarare än ett sätt att få exakt likadana plantor.
Kort produktbeskrivning
Helianthus debilis subsp. cucumerifolius Mix är en gracil, rikblommande och starkt förgrenad solros med mängder av mindre blommor på smala stjälkar. En förträfflig snittblomma som blommar länge och lockar bin, humlor och andra pollinerare. Trivs i full sol och väldränerad jord och klarar även lättare, sandiga växtplatser. Odlas som ettårig i Sverige. Franskproducerade fröer.
Faktaruta
Botaniskt namn: Helianthus debilis subsp. cucumerifolius
Äldre skrivsätt: Helianthus debilis ssp. cucumerifolius
Svenskt namn: Gurkbladig solros
Familj: Asteraceae, korgblommiga växter
Växttyp: Ettårig i svenskt klimat
Ursprung: Östra och sydöstra Nordamerika till Texas
Växtsätt: Luftigt, buskigt och starkt förgrenat
Höjd: Cirka 100–150 cm, beroende på växtplats och fröparti
Blomning: Sommar till frost
Läge: Full sol
Jord: Väldränerad, gärna lätt eller sandblandad
Sådjup: Cirka 1–2 cm
Plantavstånd: Cirka 30–40 cm
Användning: Rabatt, köksträdgård, pollinerarplantering och snittblomma
Fröproduktion: Frankrike
SEO-titel
Gurkbladig solros Mix – Helianthus debilis cucumerifolius
Meta-beskrivning
Odla Helianthus debilis subsp. cucumerifolius Mix, en gracil och förgrenad solros med mängder av mindre blommor. Fin till buketter och älskad av pollinerare. Franskproducerade fröer.
Förslag på webbadress
solros-helianthus-debilis-cucumerifolius-mix
Sökord
