Blomsterkrasse Purple Emperor – 15 ekologiska fröer

Tropaeolum majus

En krasse med färger som förändras medan den blommar

Purple Emperor är en alldeles särskild blomsterkrasse. Blommorna slår ut i djupa toner av vinrött, mörk purpur och viol för att sedan långsamt blekna till dovt gammelrosa, lavendel och rosé. Eftersom nya och äldre blommor sitter på plantan samtidigt uppstår ett levande färgspel som ser ut att vara hämtat från ett gammalt botaniskt stilleben.

I mitten av blomman finns ett varmt gyllengult öga som lyser mot de svala kronbladen. Tillsammans med de runda, friskt gröna bladen blir helheten både dramatisk och romantisk – en ovanligt vacker krasse för krukor, amplar, spaljéer och köksträdgårdens kanter.

Purple Emperor är ettårig och får rankande eller krypande stjälkar som blir omkring en meter långa. Låter man den växa fritt breder den ut sig över marken, men den kan också ledas upp längs ett mindre stöd eller få falla över kanten på en stor kruka.

Det här är dessutom en sort som jag själv odlade i somras – och den blev precis så speciell som bilderna lovade. Färgerna förändrades genom blomningen och gav mängder av vackra motiv. Det är en blomma som gör sig lika fint i den lite vilda köksträdgården som på det dukade bordet.

Blommorna och bladen är ätliga och har en frisk, pepprig smak som för tankarna till vattenkrasse, rädisa och mild senap. De omogna gröna fröna och blomknopparna kan läggas in som krassekapris.

Påsen innehåller 15 ekologiska fröer.

Kort beskrivning

Purple Emperor är en ovanligt vacker, ätlig blomsterkrasse med rankande stjälkar och blommor i skiftande toner av mörk purpur, viol, rosé och gammelrosa. Blommorna bleknar vackert medan de åldras, vilket ger plantan ett levande färgspel under hela sommaren. Både blommor och blad är ätliga och har en frisk, pepprig smak. Fin i sallader, på smörgåsar, till färskost och som dekoration på det dukade bordet. Påsen innehåller 15 ekologiska fröer.

Sortegenskaper

Från mörk purpur till gammelrosa

Det verkligt speciella med Purple Emperor är inte bara färgen utan hur färgen förändras. Knopparna är mörka och de nyutslagna blommorna kan vara djupt vinröda eller purpurvioletta. Efter hand mjuknar tonen och övergår i dämpat rosé, lavendel och gammelrosa.

På samma planta kan det därför finnas blommor i flera olika nyanser. Det ger ett betydligt mer levande och nyanserat intryck än hos sorter där alla blommor har exakt samma färg.

Purple Emperor passar särskilt fint tillsammans med silvergrått bladverk, mörkbladig basilika, fänkål, dill, rosenskära och blommor i blått, aprikos, vinrött eller creme. Den är också underbar i en terrakottakruka där rankorna får falla mjukt över kanten.

Färgen är svår att beskriva med ett enda ord. Den kan se mörkt purpurfärgad ut i morgonljus, mer vinröd i stark sol och nästan dammigt rosa ut när blomman har suttit några dagar. Det är just denna föränderlighet som gör sorten så vacker att fotografera.

Tallerkensmækker – vilket underbart namn

På danska kallas blomsterkrassen för tallerkensmækker. Det är ett av de där folkliga växtnamnen som man gärna skulle vilja låna in till svenskan.

Enligt Den Danske Ordbog kan namnet ha uppstått eftersom de runda bladen påminner om en rund skiva med handtag – ett gammalt redskap för att vända pannkakor eller bära en varm tallrik på. Bladskaftet sitter nästan mitt under bladet, vilket gör att det faktiskt ser ut som en liten grön tallrik på skaft.

Andra danska namn är blomsterkarse, landløber och nasturtie. Namnet landløber passar också bra: låter man plantan växa fritt ger den sig gärna iväg över marken, mellan andra växter och över kanter.

Purple Emperor blir alltså en purpurfärgad liten tallerkensmækker – både ätlig, användbar och en av de vackraste sommarblommorna man kan odla.

Blad som sköldar och blommor som hjälmar

Det botaniska namnet Tropaeolum har en oväntat dramatisk bakgrund.

Carl von Linné tyckte att de runda bladen liknade sköldar och att blommorna, med sina sporrar, påminde om hjälmar. Namnet fördes tillbaka till grekiskans tropaion och latinets tropaeum – en segertrofé där besegrade fienders sköldar och hjälmar hängdes upp efter ett slag.

Det är svårt att föreställa sig något mindre krigiskt än Purple Emperors mjuka gammelrosa blommor, men tittar man på de runda, sköldlika bladen och de hjälmformade blommorna blir Linnés tanke faktiskt begriplig.

Artnamnet majus betyder större eller den större.

Ingen riktig krasse – botaniskt sett

Blomsterkrasse kallas ofta nasturtium på engelska och ibland även på danska och franska. Botaniskt hör den emellertid inte till samma släkte som vattenkrasse, Nasturtium officinale.

Likheten ligger framför allt i smaken. Båda har en frisk, pepprig skärpa som känns i näsan. Det äldre latinska ordet nasturtium har tolkats som ungefär ”näsvridare” eller ”den som plågar näsan” – en träffande beskrivning av den senapsliknande smaken.

Blomsterkrasse tillhör sin egen familj, Tropaeolaceae. Den är inte heller nära släkt med svensk smörgåskrasse, Lepidium sativum, trots att smaken kan påminna om den.

En sydamerikan i våra nordiska trädgårdar

Krassens släkte har sitt ursprung i Central- och Sydamerika. Därifrån fördes olika arter till Europa, där de snabbt blev uppskattade som både prydnadsväxter och köksväxter.

I Danmark anses blomsterkrassen ha varit känd sedan mitten av 1600-talet. Med tiden blev den en självklar blomma i nordiska trädgårdar, på verandor och i köksträdgårdar.

Den kombinerade flera egenskaper som äldre tiders odlare uppskattade: den var lätt att så, blommade länge, täckte marken och kunde dessutom användas i maten. I dag skulle vi kalla den en edimental – en växt som är både dekorativ och ätlig – men för äldre tiders trädgårdsodlare var den kombinationen inget märkligt. Vackra växter fick gärna vara användbara och nyttoväxter fick gärna vara vackra.

Hela köksträdgårdens blomma

Krasse hör hemma i en köksträdgård. De runda bladen bildar mjuka mattor mellan de raka grönsaksraderna och blommorna lockar olika insekter till odlingen.

Purple Emperor kan få rinna över kanten på en odlingslåda, klättra i ett lågt staket eller breda ut sig mellan kraftigare grönsaker. Den passar särskilt fint tillsammans med kål, zucchini, pumpa, bönor, mangold och örter.

Krasse omtalas ofta som en fångstgröda för bladlöss eftersom bladlössen gärna samlas på de saftiga skotten. Det kan i vissa odlingar avleda angrepp från andra växter, men det är ingen garanti för att resten av köksträdgården blir bladlusfri. Se i stället krassen som en tidig varningsväxt. När lössen kommer upptäcks de ofta först på krassen.

Kontrollera skotten regelbundet. Mindre angrepp kan spolas bort med vatten eller de mest angripna topparna klippas bort. Nyckelpigor, blomflugelarver och andra nyttodjur hittar också gärna till bladluskolonierna.

En lång blomning

Purple Emperor börjar vanligtvis blomma under sommaren och fortsätter långt in på hösten, ofta tills den första riktiga frosten kommer.

Plockar man blommor regelbundet bildas nya. Att skörda blommorna till köket är därför inte bara vackert och gott – det hjälper också plantan att fortsätta blomma i stället för att lägga all kraft på fröbildning.

Vill man spara frö ska några blommor få sitta kvar och bilda de karaktäristiska tredelade frukterna. De skördas när de blivit fullstora och börjar torka, men innan de faller till marken.

Hur smakar Purple Emperor?

Smaken är frisk, grön och pepprig med drag av vattenkrasse, rädisa och mild senap.

Blommorna är vanligtvis mildare än bladen. De har en lätt skärpa men också en försiktig blommighet och en aning sötma. Den bakre sporren kan vara den mest intensiva delen.

Unga, små blad är möra och tydligt peppriga. Äldre blad får kraftigare smak och grövre konsistens. Blomknopparna och de omogna gröna fröna har ännu mer koncentrerad skärpa och passar bra att lägga in i vinäger.

Använd gärna krassen som en krydda snarare än som basen i en sallad. Några blad och blommor räcker för att ge både smak och färg.

Blommorna på det dukade bordet

Purple Emperors färger är ovanligt användbara i matlagningen. De är dovare och elegantare än den klassiskt orange krassen och passar därför lika fint till rustika sommarrätter som på ett mer högtidligt dukat bord.

Lägg hela blommor över en sallad precis före servering. De mörka blommorna är vackra mot ljusgröna sallatsblad, vita bönor, gurka och mild ost.

Kronbladen kan också plockas loss och strös över maten. Då blir intrycket mjukare och smaken fördelas jämnare.

Blommorna passar särskilt bra till:

Färskost, chèvre, fetaost och mozzarella

Potatissallad med senapsvinägrett

Tomatsallad och gurksallad

Smörgåsar med ägg eller färskost

Omelett och frittata

Kalla soppor och gazpacho

Rostade rödbetor och andra rotfrukter

Små vegetariska snittar

Örtsmör och smaksatt färskost

Sommarsallader med bönor, ärter och örter

Lägg på blommorna sist. Värme gör att de snabbt tappar både spänst och färg.

Krassesmör

Hacka några unga krasseblad fint och blanda dem med mjukt smör, lite citronskal och salt. Lägg några Purple Emperor-kronblad i smöret precis på slutet.

Krassesmöret är gott till färskpotatis, grillade grönsaker, majskolvar och nybakat bröd. Det kan också formas till en rulle och förvaras i frysen.

Krassepesto

Unga krasseblad kan ersätta en del av basilikan i pesto. Smaken blir pepprigare och mer senapslik.

Blanda krasseblad med exempelvis persilja eller basilika, rostade solrosfrön eller valnötter, lagrad ost, citron och olivolja. En pesto gjord enbart på krasse kan bli ganska kraftig, så börja gärna med en mindre mängd blad och smaka dig fram.

Fyllda krasseblommor

De största blommorna kan fyllas försiktigt med färskost smaksatt med citron, gräslök och svartpeppar. Använd en liten spritspåse och servera blommorna som en liten förrätt eller tillsammans med andra gröna tilltugg.

Purple Emperors dova färger gör dem särskilt vackra tillsammans med en ljus färskost.

Krassekapris – en gammal delikatess

Krassens blomknoppar och omogna gröna frukter har länge lagts in i vinäger och använts ungefär som kapris. På franska kallas de bland annat câpres de capucine.

Det är ingen modern idé. Äldre franska ordböcker och kokböcker beskriver hur krasseknoppar eller gröna frön konserverades i vinäger. Alexandre Dumas skrev i sitt stora kökslexikon att de gröna fröna lades in och att blommorna användes till att garnera sallader.

Skörda frukterna medan de fortfarande är gröna, saftiga och fasta. När fröna har mognat och blivit hårda passar de bättre till utsäde än till mat.

Lägg de gröna fröna eller fasta blomknopparna i saltlag ett dygn. Häll av lagen, lägg dem i en ren burk och slå över varm vinäger smaksatt med exempelvis lagerblad, pepparkorn och senapsfrö. Låt dem mogna i smaken innan de används till potatissallad, kalla såser, smörgåsar och vegetariska tartarer.

Ät endast obehandlade blommor

Använd bara blommor och blad från plantor som du själv har odlat ätligt och utan olämpliga bekämpningsmedel. Krasseplantor som säljs enbart som prydnadsväxter kan ha behandlats med preparat som inte är avsedda för ätliga grödor.

Skörda gärna på morgonen när blommorna är friska och spänstiga. Kontrollera att inga små insekter gömmer sig i blomman och skölj mycket försiktigt om det behövs.

Precis som andra starkt smakande blad bör krasse användas med måtta. Smaken är koncentrerad och gör sig bäst som krydda och accent.