Så odlar du Monstrueux d’Elbeuf
Purjolök har en lång utvecklingstid men är inte svår att odla. Nyckeln är att så i tid, ge plantorna näring och vatten och inte ha bråttom med de tunna småplantorna.
Monstrueux d’Elbeuf är en tidig och snabbväxande purjolök jämfört med många vintersorter. Den sås lämpligen från februari till mars inomhus eller i skyddad såbädd. Den kan även sås i mars eller april i kallväxthus, drivbänk eller på friland i mildare delar av landet.
Sådd inomhus
Så fröerna ungefär 0,5–1 centimeter djupt i såjord. Det går bra att så flera frön tillsammans i ett tråg, en djup kruka eller en odlingslåda.
Håll jorden jämnt fuktig. En temperatur omkring 18–22 grader ger vanligtvis en bra start. När fröerna har grott bör plantorna stå ljust och något svalare så att de blir stadiga och inte långa och veka.
Purjolök kan sås ganska tätt eftersom de unga plantorna inte tar mycket plats. Om rötterna börjar bli trånga kan plantorna skolas om eller få mer jord omkring sig.
Klipp inte rutinmässigt av bladen eller rötterna. Äldre odlingsråd rekommenderar ibland detta inför utplantering, men plantorna etablerar sig utmärkt utan sådan behandling. Ta bara bort skadade delar.
Utplantering
Plantera ut när plantorna är ungefär lika tjocka som en blyertspenna och omkring 15–20 centimeter höga. Det brukar vara från maj till början av juni, beroende på såtid, väder och landsdel.
Avhärda plantorna gradvis under en till två veckor. Purjolök tål kyligt väder, men plantor som vuxit skyddat inomhus behöver vänjas vid sol och vind.
Gör djupa planteringshål med en planteringspinne. Hålen kan vara cirka 15–20 centimeter djupa. Sätt ner en planta i varje hål och vattna ordentligt. Hålet behöver inte fyllas igen med jord direkt. Bevattning och regn gör att jord successivt faller ner runt plantan.
Den djupa planteringen hjälper till att utveckla ett längre vitt skaft. Eftersom Monstrueux d’Elbeuf naturligt har ett relativt kort och mycket tjockt skaft ska man ändå inte förvänta sig en extremt lång vit del. Sortens styrka ligger i omfånget och köttigheten.
Avstånd
Ge plantorna ordentligt med utrymme om du vill utveckla riktigt kraftiga purjolökar. Ett plantavstånd på 15–20 centimeter och ett radavstånd på 35–45 centimeter är lämpligt.
Tätare plantering ger fler men smalare purjolökar. Större avstånd ger färre men betydligt kraftigare plantor.
Jord och näring
Monstrueux d’Elbeuf vill ha djup, mullrik, näringsrik och fukthållande jord. Sorten utvecklades i ett klimat och på jordar där fukt och växtkraft inte var någon bristvara.
Förbered gärna bädden med välbrunnen kompost eller stallgödsel. Jorden bör vara lucker på djupet så att rötterna kan utvecklas ordentligt.
Purjolök behöver mer näring än timjan, rosmarin och andra medelhavsörter. Komplettera gärna med gräsklipp eller annan kväverik gödsling under första delen av sommaren.
Sluta med kraftig kvävegödsling i god tid före hösten så att plantorna hinner mogna och bli stadiga.
Vattning
Jämn vattning är mycket viktig för att få tjocka och saftiga stjälkar. Torka kan göra att tillväxten stannar av och att plantorna förblir tunna.
Vattna ordentligt så att fukten når ner i jorden. Ett lager gräsklipp, halm eller annat organiskt material håller kvar fukten och tillför samtidigt näring.
Undvik att spola ner jord mellan bladen. Jord som samlas inne i bladvecken är svår att få bort vid skörden.
Kupning och blekning
Den vita delen av purjolöken bildas där stjälken inte utsätts för ljus. För att få en längre vit del kan plantorna sättas djupt och kupas försiktigt under säsongen.
För upp jord kring stjälkarna i flera små omgångar i stället för att lägga på ett tjockt lager på en gång. Var försiktig så att jord inte hamnar inne bland bladen.
Ett alternativ är att sätta en papperskrage eller en bit kartong runt stjälken. Det bleker skaftet utan att jord kommer in mellan bladlagren.
Monstrueux d’Elbeuf är framför allt utvald för sitt tjocka skaft. Försök därför inte tvinga fram en onaturligt lång vit del på bekostnad av plantans stabilitet.
Skörd
Sorten kan skördas från sensommaren och under hösten. Små purjolökar kan tas tidigt medan de återstående plantorna får mer plats att växa vidare.
Skörda genom att lossa jorden med en grep och försiktigt lyfta plantan. Dra inte hårt i bladen om jorden är kompakt, eftersom skaftet kan gå av.
Monstrueux d’Elbeuf tål kyligt väder och lättare frost. Eftersom det är en sommar- och höstsort är den däremot inte lika lämpad för lång vinterlagring i marken som särskilda vinterpurjolökar.
Skörda därför huvuddelen under sensommar och höst. I södra Sverige och i skyddade lägen kan plantor stå kvar längre, men vid sträng kyla är det klokt att täcka bädden eller ta upp purjolöken.
Samodling och växtföljd
Purjolök tar relativt liten plats ovan jord och kan odlas tillsammans med grödor som har en annan växtform. Sallat, rädisor och snabbväxande bladgrönsaker kan ge en tidig skörd mellan raderna innan purjolöken behöver hela utrymmet.
Morot och purjolök nämns ofta som en klassisk samodlingskombination. Det finns en gammal föreställning om att grödornas dofter skulle förvirra varandras skadeinsekter. Effekten är inte tillräckligt säker för att ersätta insektsnät och en god växtföljd.
Odla inte purjolök efter lök, vitlök, gräslök eller annan lökväxt i samma jord. En växtföljd på minst fyra år minskar risken för jordburna sjukdomar och ansamling av skadegörare.
Skadedjur och problem
Purjolöksmal kan angripa bladen och larverna kan arbeta sig ner i plantan. Ett finmaskigt insektsnät är det säkraste förebyggande skyddet. Nätet behöver ligga på innan malen börjar flyga och vara ordentligt förankrat vid marken.
Lökfluga och minerarflugor kan också orsaka skador. Växtföljd, friska plantor och insektsnät minskar risken.
Purjolöksrost syns som orangegula eller rostbruna fläckar på bladen. Angreppen gynnas av täta bestånd, hög luftfuktighet och ensidig odling av lökväxter. Ge plantorna gott om utrymme och undvik överdriven kvävegödsling sent på säsongen.
Plantor som förblir tunna har ofta såtts för sent eller fått för lite näring, vatten eller ljus. Purjolök behöver en lång säsong för att utveckla riktigt kraftiga skaft.
Purjolöksblommor och eget frö
Purjolök är tvåårig. Första året bildar den blad och stjälk. Om en planta övervintrar går den vanligtvis i blom följande sommar.
Blomstängeln avslutas med ett stort, runt blomhuvud fyllt av små vita till rosavioletta blommor. Blommorna är mycket uppskattade av bin, humlor och andra pollinerande insekter.
Monstrueux d’Elbeuf är en öppenpollinerad sort, vilket innebär att frö kan sparas. Purjolök korsar sig däremot med andra blommande purjolökssorter. För att bevara sorten någorlunda ren krävs ordentligt avstånd eller annan isolering.
Fröna skördas när fröställningarna börjar torka och de svarta fröerna syns. Klipp av blomhuvudena och låt dem eftertorka i en papperspåse innan fröerna tröskas och rensas.
Hur många fröer innehåller påsen?
Påsen innehåller 1 gram purjolöksfrö. Purjolöksfröets storlek varierar något mellan olika partier och odlingsår, men för Monstrueux d’Elbeuf anges omkring 500 fröer per gram av franska fröfirmor.
En Franchi-påse på 1 gram bör därför innehålla ungefär 450–500 fröer.
Det faktiska antalet färdiga plantor blir lägre eftersom inte alla fröer gror och några småplantor försvinner vid uppdragning, omskolning och utplantering. Med god groning och omsorgsfull odling räcker 1 gram ändå till flera hundra plantor.
För en vanlig köksträdgård är det alltså en mycket generös påse. Fröerna behöver inte sås på en gång utan kan förvaras torrt, svalt och mörkt till nästa säsong.
Kuriosa
Det korrekta franska namnet är Monstrueux d’Elbeuf.
Monstrueux betyder monstruös eller oerhört stor och syftar på sortens kraftiga volym.
Elbeuf ligger vid floden Seine söder om Rouen i Normandie.
Sorten har även kallats tête d’anguille, ålhuvud, i äldre fransk odlingslitteratur.
Det är en tidig sommar- och höstpurjolök, inte i första hand en sen vinterpurjolök.
Sorten har ett kort till medellångt men mycket tjockt och köttigt vitt skaft.
Bladen är stora, breda och ljusgröna.
Monstrueux d’Elbeuf finns med i Slow Foods Ark of Taste.
Purjolök har i Frankrike kallats den fattiges sparris och kan serveras hel med vinägrett på samma sätt som sparris.
Hela plantan kan användas, inklusive de mörkgröna bladen till buljong och de väl rengjorda rötterna som krispigt garnityr.
Påsen innehåller 1 gram italienskproducerade Franchi-fröer, motsvarande ungefär 450–500 frön.
Odlingsfakta
| Egenskap |
Information |
| Sortnamn |
Monstrueux d’Elbeuf |
| Franchis benämning |
D’Elbeuf |
| Botaniskt namn |
Allium porrum, även förd till Allium ampeloprasum Leek Group |
| Svenskt namn |
Purjolök |
| Franskt namn |
Poireau |
| Italienskt namn |
Porro |
| Sorttyp |
Tidig sommar- och höstpurjolök |
| Ursprung |
Elbeuf i Normandie, Frankrike |
| Fröproduktion |
Italien |
| Frömängd |
1 gram |
| Antal fröer |
Cirka 450–500 fröer |
| Såtid inomhus |
Februari–mars |
| Såtid i skyddat läge |
Mars–april |
| Sådjup |
Cirka 0,5–1 cm |
| Groningstemperatur |
Omkring 18–22 °C |
| Utplantering |
Vanligen maj–början av juni |
| Plantavstånd |
Cirka 15–20 cm |
| Radavstånd |
Cirka 35–45 cm |
| Läge |
Soligt |
| Jord |
Djup, mullrik, näringsrik och fukthållande |
| Vattning |
Regelbunden och jämn |
| Skörd |
Sensommar till höst |
| Kännetecken |
Mycket tjockt, köttigt och relativt kort vitt skaft |
| Smak |
Mild, fyllig och lätt söt |
| Användning |
Soppa, vinaigrette, paj, gratäng, buljong och smörstekt purjolök |
Monstrueux d’Elbeuf är en purjolök med både kropp och historia. Den kommer från det fuktiga normandiska landskapet, där grönsaker skulle vara tåliga, generösa och ge mycket mat. Det är en sort för den som uppskattar stora skördar, gamla franska köksträdgårdssorter och råvaror som får ta ordentlig plats på tallriken.
Så de små svarta fröerna under vårvintern, ge plantorna djup jord, vatten och gott om näring – och skörda nästa generation av en fransk purjolök som har odlats i mer än hundra år.