Basilika VALENTINO (Napoli)

Basilika Valentino

Valentino är en italiensk basilika med mycket stora, ljusgröna och kraftigt buckliga blad. Plantan växer tätt och buskigt och är så vacker att den gärna får stå framme i en stor kruka nära köket. Bladen hänger lite över krukkanten och kan nästan påminna om salladsblad.

Namnet Valentino kommer från latinets valens som betyder stark och livskraftig. Det för också tankarna till Rudolph Valentino, den italienske skådespelaren som blev en av stumfilmstidens stora stjärnor. Om basilikasorten verkligen fick sitt namn efter honom är svårt att belägga men jag tycker ändå att bilden av honom passar alldeles utmärkt på krukan. Lite italiensk dramatik skadar aldrig i köksträdgården eller i köksfönstret.

Valentino hör till de italienska storbladiga basilikorna och liknar den typ som i Italien kallas basilico a foglia di lattuga, basilika med salladsblad. Bladen är stora, mjuka och lätt skrynkliga med en tydlig, fin basilikadoft utan den ton av mynta som en del basilikasorter kan ha.

Basilika har sitt ursprung i tropiska delar av Asien och odlades tidigt i Indien. Via Mellanöstern kom den till Medelhavsområdet under antiken och har sedan dess fått en självklar plats i det italienska köket. I dag är det nästan svårt att tänka sig det italienska matbordet utan basilika, tomater och olivolja.

I köket

De stora bladen gör Valentino mycket användbar. Några få blad räcker långt i en tomatsallad och de är goda tillsammans med mozzarella, burrata, grillade grönsaker, pasta och färskpotatis. Hela blad kan läggas i en focaccia eller användas runt små bitar av ost och grönsaker.

Valentino passar också utmärkt till pesto. Skörda bladen precis innan de ska användas och tillsätt dem helst mot slutet av matlagningen. Basilikans fina doft försvinner lätt om bladen får koka länge.

Överskottet kan mixas med olivolja och frysas in i små portioner. Det går också att frysa hela blad, även om de blir mjuka när de tinar. Smaken finns däremot kvar.