Mâche Coquille de Louviers

Valerianella locusta
Frömängd: 4 g

En klassisk fransk vintersallat med små, gröna snäckformade blad och en mild, nötig smak. Perfekt för höst–vinterodling och en elegant ingrediens i franska sallader och förrätter.
Tål kyla utmärkt och ger en säker skörd när andra grönsaker vilar.

Sådd: Aug–okt på friland.
Sådjup: 0,5–1 cm.
Radavstånd: 20 cm.
Plantavstånd: 5–10 cm.
Skörd: Höst–vinter–tidig vår.

ODLA-LA! 

Latinskt namn: Valerianella locusta
Frömängd: 4 gram
Säsong: Höst – vinter – tidig vår

Sådd

• Direktså i augusti–oktober

• Så grunt: 0,5–1 cm

• Så i rader med 20 cm avstånd

• Gallra till 5–10 cm mellan plantorna

Läge & Jord

• Trivs i sval väderlek

• Växer bäst i lucker, fuktig jord

• Tål frost mycket väl

Skötsel

• Håll jorden lätt fuktig

• Täck gärna med fiberduk på senhösten

• Minimal skötsel – mâche är en tacksam gröda

Skörd

• Skördas som hela små rosetter eller blad för blad

• Kan plockas även efter frost

• En perfekt vintersallat med nötig, len smak

Varför är mâchesallat så franskt? – En liten historia om stora blad

Mâche – eller doucette, som den ofta kallades förr – är en av de mest traditionella, älskade och karaktäristiska sallaterna i Frankrike.
Den är inte bara en ingrediens; den är ett kulturarv.

Från åkern till marknaden – en blygsam början

Mâchesallaten växte ursprungligen som ett ogräs på vetefält i västra och norra Frankrike. Bönderna hade länge låtit den vara i fred – tills någon i 1600-talets Normandie smakade på de mjuka små rosetterna och insåg att denna ”ogräsblomma” hade en nötig och len smak som ingen annan sallat kunde matcha.

Det var les maraîchers – de parisiska och normandiska marknadsbönderna – som först började samla den i buntar. På vintern, när grönsakerna annars lyste med sin frånvaro, var mâche det enda som fortfarande var friskt, grönt och delikat. Där och då föddes dess roll som Frankrikes viktigaste vintersallat.

Fransmännen gav den sitt hjärta – och två nya namn

Under 1700- och 1800-talet blev mâche en stapelvara i franska kök. Man började odla den medvetet, tämligen primitivt till en början: man strödde helt enkelt frön i vetefält och plockade rosetterna för hand.

I olika regioner fick den olika namn:

• Doucette – ”den lilla milda”

• Mâche – från gammal franska ordet för att mjukgöra eller mosa, syftandes på dess möra textur

• Blanchette – på vissa marknader i Loire

• Raiponce du pauvre – den fattiges sallat

När de parisiska marknaderna växte under 1800-talet blev mâche en statussallat: enkel, men så god att den serverades även på de bästa bistroerna.

En sallat som trotsar vintern – därför älskas den fortfarande

Det som verkligen gjort mâchen till en fransk ikon är dess förmåga att överleva kyla.
Medan andra sallater slokar, fryser eller ger upp, ligger mâchen lugnt kvar – ibland till och med under ett snötäcke – och väntar på att bli skördad.

För en fransk familj förr i tiden var detta ovärderligt:

• Grönt mitt i januari

• Vitaminer när allt annat var lagrat eller konserverat

• Färska blad till söndagssalladen – även i frost

Det är därför fransmännen fortfarande betraktar mâche som den äkta vintersallaten.

I modern matkultur – från bistrot till haute cuisine

I dagens Frankrike är mâche självklar på marknader, i restaurangkök och i hem. Den serveras:

• som enkel sallad med vinaigrette och schalottenlök

• till ugnsrostade rödbetor och getost

• till fiskrätter i Bretagne och Normandie

• blandad med örter till eleganta förrätter

Kockar älskar den för dess lena blad och nötiga undertoner – den tillför raffinement utan att ta över.

Kuriosa: fåglarna “räddade” mâchen

När mâchen ännu växte vilt på åkrar noterade man att fåglar älskade den. Det sägs att bönderna först upptäckte dess kvalitet just för att flertalet vinterfåglar pickade upp bladen före allt annat.
”Det som fåglarna väljer först”, sa man i Normandie, ”är ofta det finaste.”