Piment de la Bresse – den bortglömda röda juvelen från Frankrikes hjärta

Capsicum annuum L.

Det finns smaker som reser genom tiden. Smaker som nästan försvann – men som vägrar ge upp. Piment de la Bresse är en sådan. I den solkyssta regionen Bresse, där lyckliga kycklingar sprätter och Bleu de Bresse doftar av gräddig lyx, växte denna lilla röda peppar en gång i varenda potager under 1940–50-talet.

Sedan kom billiga kryddor, global handel – och plötsligt tystnade Piment de la Bresse nästan helt. Om det inte vore för Bresses äldre generation, envisa som bara franska mormödrar kan vara, hade den varit borta i dag. De sparade sina fröer år efter år, parce qu’on l’a toujours fait – “för så har vi alltid gjort”.

Och tack vare ett litet lokalhistoriskt museum i Bresse, med en passion för gamla kulturväxter, överlevde sorten. Idag är det Quentin och några andra hängivna odlare som åter sätter den på Frankrikes gastronomiska karta. Och nu – bien sûr – även i ODLA-LA!-sortimentet. 

Quentin Bozonnet historia om hur piment De La Bresse kunde räddas:

Quentin och den återfunna elden

När Quentin tog över den gamla gården i Bresse var det inte huset som talade först, utan marken. Han kunde nästan höra den viska när han gick mellan de nötta stenmurarna och de tysta odlingsbäddarna. Något saknades här. Något som hade funnits förr.

Det var när en äldre granne kom förbi med en liten påse fröer, hopknuten med röd tråd, som allt föll på plats.
“Det här,” sa hon, “är vår piment. Den som nästan ingen odlar längre.”

Fröna var Piment de la Bresse — en liten, knubbig chili som en gång hade hängt på långa snören i varje kök i regionen. Den hade smakat barndom, söndagssoppa och sommarens första skörd. Men tiden hade glömt den.

Quentin bestämde sig: den skulle få tillbaka sin plats.

Han började odla med nästan ceremoniell försiktighet, som om varje planta bar en historia. När de första röda frukterna glödde i solen kände han det: han hade väckt något större än en krydda. Han hade återupplivat en tradition.

Idag hänger pimenten åter på snören i hans lada, doftar i hans oljor och glimmar röd i hans jord. Och varje gång någon smakar den för första gången ler Quentin, för han vet — de smakar inte bara chili.

De smakar Bresse. 

Läs mer om Ferme du Tiret HÄR.

En smakprofil med charm – mild hetta, stor personlighet

Piment de la Bresse är mildare än Espelette och landar på ungefär 4 på förenklad Scovill-skala. Den ger en rund, aromatisk, kryddig smak av söt paprika - perfekt för dig som vill ha karaktär utan att elda upp smaklökarna.

De små, knubbiga frukterna – ca 5 cm långa – är som gjorda för storytelling i köket:

• Häng dem på snöre för att lufttorka i klassisk Bresse-stil
• Mortla till ett rubinrött pulver
• Strö i grytor, röror och såser
• Gör chiliolja och få världens enklaste smaksättare
• Eller använd dem färska för en elegant, lite pepprig fräschör

I Bresse åt man dem förr tillsammans med stark ost som grillades på bröd i ugnen – en rustik klassiker.

Vegetariska serveringsidéer “à la Bresse”

Här är några moderna, gröna rätter där Piment de la Bresse verkligen sjunger:

Ragoût de légumes à la Bresse

Långsamt bakade rotfrukter med örter från Provence, avslutade med en nypa pimentpulver för värme och djup.

Ugnsrostad blomkål med Piment de la Bresse & citronolja

Franskt lantligt och otroligt gott.

“Hot butter” baguette med örter & Bresse-piment

Varmt bröd, smör, hackad persilja, Piment de la Bresse – et voilà, perfekt till sommarkvällar.

Bresse-hummus

Klassisk hummus men toppad med pimentolja och rostade kikärtor. Elegant hetta.

Tomatgalette med crème fraîche & Piment de la Bresse

Som att äta sommarens sista solstrålar.