Ekologisk spenat America – en italiensk sort med en berättelse om den stora utvandringen

Spinacia oleracea

America är en klassisk spenatsort med mörkgröna, kraftiga och vackert buckliga blad. Plantan bildar täta, välfyllda rosetter och bladen är tjockare och mer köttiga än hos många moderna sorter. Smaken är mild, fyllig och tydligt grön, med den fina sötma som kommer fram när spenaten får växa under svala förhållanden.

Det är en utmärkt spenat för vår och höst, men sortens stora styrka är att den är ovanligt trög att gå i blom. I italienska frökataloger beskrivs den rentav som pigra nella salita a seme – ”lat när det gäller att gå i frö”. Det gör America användbar under en längre del av odlingssäsongen än många äldre spenatsorter.

Fröerna kommer från Franchi Sementi och är ekologiskt producerade.

Varför heter spenaten America?

Namnet omges av en ovanligt fin berättelse. Enligt den tradition som återges kring sorten fick America sitt namn efter de många italienare som emigrerade över Atlanten under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

De reste ofta med få ägodelar, men maten, fröerna och odlingskunskapen hörde till det man försökte bära med sig. I berättelser om den italienska utvandringen finns skildringar av bönor från familjens egen odling, vitlök, chili och grönsaksfrön som lades i bagaget – eller stoppades direkt i fickorna. Fröerna blev ett litet men mycket konkret stycke hemland som kunde sås på nytt på andra sidan havet.

Att italienska emigranter tog med sig grönsaksfrön till Amerika är alltså väl belagt som en del av utvandrarkulturen. Franchi förmedlar också berättelsen att namnet America förknippas med de italienska emigranterna. Däremot har vi inte funnit något historiskt dokument som visar att just denna spenatsort bars över Atlanten i en särskild ficka eller resväska. Det bör därför betraktas som en odlartradition – trovärdig i sitt historiska sammanhang, men inte som en helt dokumenterad sortbeskrivning.

Kanske är det också därför namnet har levt kvar. America berättar om människor som reste långt men försökte bevara smaken av hemmet.

En gammal sort som fortfarande odlas

America är ingen ny marknadssort. Den förekommer sedan länge i italienska frökataloger och har även funnits i Italiens officiella sortregister. I registermaterial anges den som registrerad redan 1977, vilket åtminstone visar att sortnamnet var etablerat vid den tiden. Den kan mycket väl vara äldre, men något säkert introduktionsår har jag inte kunnat finna.

Äldre italienska fröfirmor beskriver framför allt America som en pålitlig och långsamblommande spenat. Det är en egenskap som har varit viktig i Italien, där stigande temperaturer och längre dagar snabbt kan få spenat att lämna bladstadiet och börja bilda blomma.

America är med andra ord inte värdefull bara för sin historia. Den har bevarats därför att den fortfarande är en mycket användbar köksväxt.

Smak och användning

Bladen är breda, mörkgröna, buckliga och förhållandevis tjocka. De späda bladen kan användas råa, medan de större bladen har en konsistens som gör dem särskilt bra till matlagning. De sjunker ihop vid upphettning men behåller mer kropp än mycket tunnbladig babyspenat.

I det italienska köket får spenat sällan spela rollen som anonym grön utfyllnad. Den används i ravioli och tortelli, i gröna pastadegar, i pajer, soppor och grönsaksrätter. Kombinationen ricotta e spinaci är en av de stora klassikerna: mild ricotta, spenat, parmesan och en liten aning muskot.

America passar utmärkt till vegetarisk lasagne, cannelloni, gnocchi, risotto och frittata. Den är också mycket god hastigt stekt i olivolja med vitlök och avslutad med citron. Prova den i en italiensk torta salata med ricotta, örter och lagrad ost, eller blanda den med andra gröna blad till en enkel minestra.

De riktigt späda bladen kan läggas i sallader tillsammans med päron, rostade hasselnötter och parmesan. Större blad kan förvällas och frysas. Pressa då ur överflödigt vatten efter förvällningen och frys spenaten portionsvis.

Ett viktigt italienskt köksknep är att inte dränka spenaten i kokvatten. Skölj bladen, lägg dem fortfarande fuktiga i en kastrull och låt dem sjunka ihop under lock. Det vatten som sitter kvar på bladen är vanligtvis tillräckligt.