Lök röd (Oignon rouge) CUISSE DE POULET DU POITOU - Ekologiska fröer

Cuisse de poulet du Poitou
(Zébrune, typ échalion)

Det här är löken som ofta misstas för en schalottenlök, men som i själva verket är en äkta fransk lök. Cuisse de poulet du Poitou har odlats i generationer i västra Frankrike och är en traditionell allmogesort från regionen Poitou. Poitou är ett historiskt jordbruksområde i västra Frankrike, känt för sina lökar, bönor och gamla allmogesorter. Namnet Cuisse de poulet betyder ”kycklinglår” och syftar på lökens långa, lätt böjda form.

I franska frökataloger kallas den ofta Zébrune och tillhör gruppen échalion – en kulinarisk mellanform mellan lök och schalottenlök. Trots sitt schalottenliknande utseende är detta ingen échalote. Den odlas från frö, bildar en sammanhängande lök och klassas botaniskt som lök.

Löken är lång, smal och ibland lätt böjd, med ett skal i rosé, koppar- eller bronstoner. Fruktköttet är ljust, saftigt och aromatiskt med mild, rund smak. Den passar lika bra rå som tillagad och är särskilt uppskattad i det franska köket där man vill ha schalottenlökens elegans men lökens storlek och lagringsförmåga.

Cuisse de poulet används ofta i tarte tatin med karamelliserad lök, långsamt confiterad i smör eller olivolja, finhackad rå i vinägrett, som bas i vin- och skysåser eller till omelett och ostbrickor. Det är en lök för långsam matlagning och enkla, klassiska rätter.

Faktaruta
Art: Allium cepa
Typ: Échalion (mellanform mellan lök och schalottenlök)
Ursprung: Poitou, Frankrike
Form: lång, smal, lätt böjd
Smak: mild, aromatisk
Användning: rå, confiterad, i pajer, såser och vinägrett
Innehåll: 250 ekologiska fröer

När vi talar om allmogefröer menar vi sorter som har levt tillsammans med människor. Det är fröer från växter som i generationer har odlats, sparats och valts ut av bönder och hushåll, ofta långt innan begrepp som hybridisering, patentskydd och industriell fröproduktion fanns. Allmogesorter är inte framtagna för maximal likformighet, utan för smak, lagringsförmåga, robusthet och anpassning till lokala förhållanden. Varje generation odlare har bidragit med sin kunskap genom att spara frö från de plantor som fungerade bäst i just deras jord och klimat. Därför bär allmogefröer ofta på en större genetisk bredd än moderna sorter. De kan variera något i form och storlek, men belönar odlaren med personlighet, motståndskraft och ett levande kulturarv.