Sockerärt WEGGISER MANGETOUT

Weggiser Mangetout är en klassisk "klättrande" sockerärt med ursprung i Schweiz, närmare bestämt kring orten Weggis vid Vierwaldstättersjön. Sorten började spridas kommersiellt under 1940-talet och räknas idag som en äldre kulturarvssort med stabila egenskaper och fin smak.

Det är en mangetout-typ, vilket betyder att baljan saknar den sega pergamenthinna som annars finns hos många märg- och spritärter. Därför äts hela baljan medan ärtorna fortfarande är små och outvecklade. Smaken är mild, grön och söt, med en spröd konsistens.

Växten är klättrande och blir omkring en meter hög. Den får vackra violetta blommor, vilket gör den lika dekorativ som användbar i köksträdgården. 

Historik och ursprung

Ärtor är en av människans äldsta odlade grödor och har odlats i Europa i flera tusen år. Under renässansen blev de särskilt uppskattade i Frankrike och England, där unga, späda baljor började ätas hela. Mangetout-typerna utvecklades för att ge möra, trådfria baljor som kunde användas direkt i köket.

Weggiser Mangetout är ett exempel på hur lokala alpina sorter bevarats genom småskalig odling. Den schweiziska bakgrunden har gett sorten god anpassning till svalare klimat, vilket gör den väl lämpad även för nordiska förhållanden.

Kuriosa

Namnet mangetout betyder ”ät allt” på franska och syftar på att inget behöver skalas bort.

Till skillnad från moderna sockerärter som ibland är kraftigt förädlade för industriproduktion, har äldre sorter som Weggiser ofta en mer nyanserad smak och tunnare, elegantare baljor.

Ärtplantor samarbetar med kvävefixerande bakterier i jorden och kan därmed förbättra jordens bördighet inför nästa gröda.

Faktaruta

Sortnamn: Weggiser Mangetout
Typ: Klättrande sockerärt (mangetout)
Art: Pisum sativum
Ursprung: Schweiz
Höjd: cirka 100 cm
Blomfärg: Violett
Såtid: Mars–maj
Skörd: Juni–juli
Antal fröer per påse: 30 fröer
Utvecklingstid: cirka 66 dagar
Användning: Äts hel som ung och platt balja