Det finns blommor som skriker efter uppmärksamhet – och så finns det sådana som bara svävar in i trädgården som en sidenklänning i sommarvinden. Apricot Chiffon tillhör den senare sorten. En kalifornisk vallmo i mjuk aprikos, nästan som färgen på en solvarm persika eller en gammal fransk sorbet. Namnet Apricot Chiffon?
Namnet Apricot Chiffon är inte valt av en slump. Det är ett namn som låter mer som en coutureklänning än en blomma – och det är faktiskt ganska träffande.
Apricot syftar förstås på färgen. Inte den skarpa orange ton som man ofta förknippar med klassisk kalifornisk vallmo, utan den mjuka nyansen av mogen aprikos. En färg som rör sig mellan persika, champagne och varm rosé beroende på ljuset. På morgonen kan blommorna se nästan blekt puderfärgade ut, medan kvällssolen ger dem en djupare, honungstonad aprikos.
Ordet chiffon kommer från franskan och syftar på det mycket tunna, nästan genomskinliga siden- eller silkestyget som ofta används i eleganta klänningar och sjalar. Chiffong har en särskild egenskap: det fångar ljuset och rör sig lätt i minsta vindpust.
Precis så uppför sig också blommorna hos Apricot Chiffon.
Kronbladen är tunna och nästan genomlysta när solen lyser igenom dem. De veckar sig mjukt och får ett lätt krusigt fall, nästan som tyg. När vinden rör rabatten börjar hela beståndet av blommor att svaja, och effekten blir nästan som ett hav av aprikosfärgad chiffong som böljar fram över jorden.
Det är just denna elegans som gjorde att franska fröodlare började använda modeinspirerade namn för vissa färgselektioner av kalifornisk vallmo under 1900-talet. Apricot Chiffon blev ett sätt att beskriva både färgen och känslan: en blomma som inte är skrikig eller dramatisk, utan mjuk, luftig och romantisk.
En liten bit haute couture i fröform.
När solen ligger lågt över rabatten öppnar sig kronbladen som små silkesparaplyer. Färgen rör sig mellan aprikos, champagne och blek persika. Ibland nästan pudrig, ibland varm som kvällsljus. Blommorna vajar på tunna, grågröna stjälkar och ger hela planteringen en lätt, nästan dimmig elegans.
Det är just därför kalifornisk vallmo blivit en favorit i naturlika trädgårdar och potager-odlingar. Den ser aldrig arrangerad ut. Den bara händer.
Ursprung och historia
Kalifornisk vallmo kommer ursprungligen från den amerikanska västkusten där den växer vilt över kullarna i Kalifornien. Under våren kan hela landskap färgas i orange, gult och aprikos när tusentals plantor blommar samtidigt. Den blev så älskad att den 1903 utsågs till Kaliforniens officiella delstatsblomma.
Från USA spreds fröerna snabbt till Europa under 1800-talet. Franska och engelska fröfirmor började selektera fram nya färger – från blekgult till rosé och mjuk aprikos. Just de ljusare nyanserna, som Apricot Chiffon, blev särskilt populära i romantiska trädgårdar och i den franska potager-traditionen där grönsaker och blommor växer sida vid sida.
Den milda aprikosfärgen passar nämligen perfekt bland sallat, morötter och dill. En liten explosion av poesi mitt i kökslandet.
Kuriosa
Kalifornisk vallmo öppnar sina blommor i solsken och stänger dem igen när kvällen kommer eller när vädret är mulet. På så sätt skyddar växten sitt pollen.
Växtens latinska namn, Eschscholzia, kommer från den baltisk-tyske botanikern Johann Friedrich von Eschscholtz som följde med på en rysk expedition till Kalifornien på 1800-talet.
I Kalifornien blommar den ibland så rikligt att man från flygplan kan se hela bergssluttningar som orangea mattor.
Trots sitt exotiska ursprung trivs den utmärkt i nordiska trädgårdar eftersom den egentligen är en ganska tuff liten växt som klarar både torka och magra jordar.
