America – spenaten som följde med över havet
Det sägs att när italienska familjer packade sina kistor för den stora resan till det nya landet, fick några små fröpåsar alltid följa med. Där, mellan en sliten bönebok och ett foto på nonna, låg fröerna till spenaten America. Ett stycke grönt hopp, noga knutet i en linneservett, redo att börja om på ny mark.
Och kanske var det just det som gjorde sorten så tålmodig. America växte i ny jord, i trädgårdar bakom små trästugor, i fönsterlådor och på vindpinade fält. Den klarade kylan, salta vindar och torra somrar – som en riktig utvandrare.
Bladen är kraftiga, mörkgröna och fulla av den där robusta smaken som känns ärlig, nästan nostalgisk.
Det är ingen spenat för den stressade. Den vill sås tidigt, vattnas regelbundet och skördas med varsam hand – men i gengäld ger den rikligt. Och när sommaren blir het, reser den sig stolt och blommar, som för att påminna om sin historia:
"Jag har överlevt Atlanten. Jag har sett värre."
America är en ekologisk arvssort, fri från plasttråg och moderna påhitt. Den påminner om långsamma luncher, citron i smör, och känslan av att stå barfota i trädgården med händerna fulla av nyplockade blad.
Och även om myten om spenatens järnkraft bygger på ett gammalt decimalfel, innehåller America något viktigare – historien om människor som aldrig slutade odla hopp.
Nettovikt per påse är 12 gr som motsvarar ca 1200 fröer.
Såperiod: mars-april & aug-okt
Visste du att spenatens järnmyt bygger på ett gammalt räknefel?
Spenatens rykte som järnbomb har sitt ursprung i ett vetenskapligt misstag på 1800-talet. En tysk kemist vid namn Erich von Wolf analyserade järninnehållet i olika livsmedel och noterade att spenat innehöll 3,5 milligram järn per 100 gram färskvara. Men när resultaten senare sammanställdes i tabellform råkade någon – förmodligen en assistent med trötta ögon – flytta decimaltecknet ett steg åt höger.
Plötsligt stod det att spenat innehöll 35 milligram järn mer 100 gram – tio gånger så mycket som i verkligheten!
Och så började myten leva sitt eget liv. När serietecknaren Elzie Segar skapade Popeye på 1930-talet lät han sin sjöman bli stark som en oxe efter en burk spenat – just på grund av det här missförståndet. Under flera generationer tvingades barn över hela världen tugga sig igenom överkokta spenatblad “för att bli starka”.
Sanningen är att spenat visserligen innehåller järn, men inte alls mer än andra gröna blad. Det verkliga värdet ligger i allt annat – klorofyllen, antioxidanterna och den friska smaken av vår.
Ett räknefel blev alltså en världsomspännande hälsoikon.
Är detta sant?
Decimalmyten
Historien om ett flyttat decimaltecken (från 3,5 till 35 mg järn/100 g) spreds först på 1970-talet, när forskaren T.J. Hamblin skrev en artikel i British Medical Journal och återberättade anekdoten som ett exempel på hur vetenskapliga missförstånd kan leva kvar. Hamblin medgav senare att han inte hade några bevis för själva decimalfelet – men berättelsen var för bra för att inte bli populär.
