KRONÄRTSKOCKA

Kronärtskockan – grönsaken som någon modig människa en gång vågade äta

Om du någon gång tittat på en kronärtskocka och tänkt:
”Hur i hela friden kom någon på att detta skulle ätas?”
…så är du inte ensam.

För kronärtskockan ser ju inte direkt ut som ett självklart livsmedel. Den är en taggig, knubbig blomknopp beväpnad med fjäll, taggar och en mitt som – om du tar fel väg – kan kännas som att tugga på en borste.

Vem var först? Det korta svaret: en mycket hungrig, kreativ och kanske lite desperat medelhavsmänniska.

Det långa svaret är mycket roligare.

Antikens hjältar och deras tistlar

Redan grekerna och romarna käkade förstadiet till vår kronärtskocka – men då handlade det om  vilda tistlar, carduus, som man kokade och åt ungefär som sparris. Det var ingen finrätt – mer som forntidens snabbmat.

Den som gjorde kronärtskockan odlingsbar var dock araberna, någon gång på 800–900-talet.
De tog tisteln, förädlade den och gjorde den större, godare, mjällare och – tada! – vi fick al-kharshuf, som senare blev carciofo, artichaut och till slut vårt kronärtskocka.

Men den mest underhållande legenden?

Den kommer från Rom.
Enligt myten upptäckte den romerske guden Jupiter kronärtskockan när han förvandlade en överjordiskt vacker kvinna vid namn Cynara till en tistelbuske efter att hon avvisat honom.

Här börjar man ana två saker:

1. Romarna hade väldigt mycket fantasi.

2. Kronärtskockan ansågs vara sensuell, farligt god och lite förförisk redan då.

Det är faktiskt från Cynara somnorum som släktnamnet Cynara kommer.

Renässansens drottning: Catherine de’ Medici

Den som däremot gjorde kronärtskockan trendigt lyxig var ingen mindre än: Catherine de'Medici.

När hon flyttade från Florens till Frankrike 1533 tog hon med sig:

• italienska kockar

• citroner

• glas

• och framför allt…kronärtskockor.

Det sägs att hon åt dem så passionerat att franska hovet rodnade.
Efter det blev kronärtskockan officiellt en delikatess för de sofistikerade.

Kuriosa 

• Kronärtskockan ansågs som afrodisiakum i hundratals år.

• I 1700-talets Paris fanns det kronärtskockskockar som specialiserade sig enbart på att förbereda hjärtan.

• Den kallades La Reine du Potager – köksträdgårdens drottning.

• Tidiga växtbeskrivningar varnar: “Ge henne sol och utrymme – hon älskar att ta plats.”

• Napoleon lär ha sagt att det inte finns något mer civiliserat än att äta en kronärtskocka långsamt. (Om han sa det? Ingen vet. Men det låter som Napoleon.)