Bataviasallat ROUGE GRENOBLOISE

Bataviasallat Rouge Grenobloise – den röda damen Grenoble

Det sägs att det var i skuggan av de franska Alperna, bland snösmälta, stenmurar och brummande marknader, som Rouge Grenobloise först tog form.
En sallat med ryggrad – lika vacker som envis. Med sina krusiga blad, växlande från smaragdgrönt till vinrött, har hon klarat både kyla, blåst och dåligt humör sedan slutet av 1800-talet.

Den föddes i området kring Grenoble, där trädgårdarna låg inklämda mellan berg och vinfält. Där var klimatet nyckfullt – kalla nätter, stark sol på dagen – och just det gav sallaten dess robusta natur och sötma. Lokala odlare märkte snabbt att Rouge Grenobloise inte bara överlevde vintern, utan trivdes i den. Snart prydde den varje marknadsstånd mellan Lyon och Chambéry, ofta inslagen i fuktigt papper och såld med ett leende: “Elle ne gèle jamais, madame – hon fryser aldrig!”

Det var också en av de första sallaterna som exporterades norrut på 1930-talet, då den blev populär bland schweiziska och tyska odlare som längtade efter något franskt, färgstarkt och tåligt. Och än i dag är den en favorit bland dem som vet att en sallat inte bara är ett tillbehör, utan en karaktär.

Bladen är tjocka, frasiga och lätt smöriga i smaken, med en diskret nötighet som gör den perfekt till franska klassiker: en salade tiède med varma potatisar, en handfull örter och en senapsvinägrett.
Men den är också den där sorten man skördar långsamt – ett blad i taget – bara för att den är för vacker för att plockas helt.

Odla den på våren eller sensommaren, gärna i sol till halvskugga. Den tål kyliga nätter och är långsam att gå i blom – en dröm för dig som vill skörda länge.

Kuriosa

Under 1950-talet såldes Rouge Grenobloise som “den oförstörbara sallaten” på parisiska marknader – och det var ingen överdrift. När andra sorter vek sig för frost, stod denna kvar.
I vissa trädgårdskretsar kallades den till och med “la salade des montagnards” – bergsbornas sallat.

Serveringstips

Prova den med rostade valnötter, chèvre och en dressing på vitvinsvinäger och Dijonsenap – smaken av fransk bergsluft på tallriken.

Visste du att…

Namnet Rouge Grenobloise betyder “den röda från Grenoble”.
I gamla franska frökataloger beskrevs den som “à feuilles frisées, d’un rouge de vin, résistante au froid” – krusig, vinröd och frosttålig.
Ett frö av fransk envishet, helt enkelt.